onsdag, mars 04, 2009

Negativt besked

På mötet efter den andra IVF-behandlingen fick vi höra något som man aldrig vill höra. Läkaren var inte säker på varför de båda försöken inte lyckats, men slutsatsen var att det var mycket osannolikt att vi skulle lyckas med IVF. Att vi istället skulle satsa på adoption. En mycket liten procent av befolkningen lyckas inte med IVF. Varför ska vi tillhöra just den skaran? Om jag nu ska tillhöra en liten exklusiv grupp, varför då inte angående något positivt?

Det gjorde mer ont än att försök 1 och 2 inte lyckats. Att höra att vi enligt läkaren förmodligen aldrig kommer att lyckas, det var hårt.

Vi gav oss dock inte. Förberedelser började ganska omgående och det gav resultat. Makens del i det hela är avklarad och strax före påsk kommer jag att gå in i min tredje sprayperiod. Nästan exakt ett år efter den första.

Jag skulle egentligen börja den här veckan, men med tanke på att vi har en resa planerad i mitten av april blir det tufft med ÄP och tillbakasättning. Därför väntar vi en cykel. Den som väntar på något gott och allt det där...

Om jag tror på det här försöket? Det måste jag, annars skulle det kännas helt meningslöst. Jag kommer att tro och tro och tro. Om det sedan - mot all förmodan - går åt skogen ska det inte bero på dålig karma! :)

Allt positivt tänkande beror i princip på Maken. Han är min klippa, min kärlek och min allra allra bästa vän. Lätt modifiering av underbara van Morrison-texten till Crazy love:


He give me love, love, love, love, crazy love
He give me love, love, love, love, crazy love
He's got a fine sense of humor when I'm feeling low down
And when I come to him when the sun goes down
Take away my trouble, take away my grief
Take away my heartache, in the night like a thief

2 kommentarer:

Jenny U sa...

Hej! Jag missade först att följa bloggen dagligen och sen fanns plötsligt flera viktiga inlägg på plats!

Det var en väldigt tråkig nyhet ni fick i samband med det senaste försöket :(
Kan tänka mig att det är riktigt kämpigt efter den långa resan och bra att ni har varandra på vägen!
Skönt att höra också att ni inte ger upp drömmen, för det verkar ju inte finnas något säkert i det här. Som det ofta är inom läkarvetenskapen. En lyckospark för att det ska gå vägen!

Intressant också om adoptionstanken, som ju också är ett öppet alternativ.

Kram, kram!

Ps. Var skulle ni åka i april?
Oj, långt och lite rörig kommentar...

TeachMom sa...

Hoppet försvinner ju aldrig, det är bara att fortsätta. Och ja, vi har varandra och det är hemskt skönt.

I april blir det Paris! Mycket trevligt, i synnerhet när det är så kallt här nu.

(Jag har inte sett att det kommit kommentarer här, så jag är ganska sen jag också) :-)

Lilypie Waiting to Adopt tickers
.