måndag, februari 28, 2011

Måndag kväll...

Kollar på Spårlöst på fyran och gråter en del. Om 20 år kan det vara mina barn som söker sina biologiska rötter. Jag hoppas - och räknar faktiskt med - att jag och Maken finns med på den resan. Och vi kommer ju att resa tillbaka.

Älskade barn, jag hoppas att vi snart ses.




3 kommentarer:

Charlotte sa...

Vilket fint inlägg till ditt barn!! Jag tittar också på spårlöst :)

Kram

Pi sa...

Jag brukar också fälla tårar till Spårlöst. Det är omöjligt att låta bli att tänka på vårt eget framtida barn som letar efter sina rötter...

TeachMom sa...

Jo, det är ett sådant program. Bra att ge personer chansen att hitta sina rötter.

Lilypie Waiting to Adopt tickers
.