tisdag, januari 25, 2011

Inlägg #300...

...tillägnas Maken. Han som ställer upp i alla väder och som allt som oftast får rollen som min voice of reason. Han som verkligen är helt inne i det där att bli pappa och som älskar att komma hem med saker till pojkarna. Han som jag älskar mer än vad jag trodde möjligt efter 15 år. Min man.

Igår kom han hem och gav mig en kasse från Akademibokhandeln. I denna låg fyra sagoböcker. Alla klassiker, men med nya teckningar och med ett mer barnvänligt yttre. När han visade mig dem så lyste han. När jag inte tittade tillräckligt ingående på innehållet i dem bad han mig titta på bilderna och gav sig inte förrän jag höll med om att de var jättefina. Och det var de. Jag var bara lite väl hungrig och trött för att njuta av dem till fullo.

Ikväll har jag gått upp till lekrummet och tittat genom dem igen. Och de är fina. Och jag saknar Maken som är bortrest över natten. I synnerhet när jag själv reser i morgon...



3 kommentarer:

Jeane Quidote sa...

Å vilken fin man du har!
OCH vilka fina böcker. Så roligt att köpa till någon (några) som finns. En dag ska du få titta på deras ansikten när du läser i de där böckerna, har du tänkt på det? :)

Jag kan inte förstå varför ni inte kan få hem pusselbitarna snart. Har ni fått någon förklaring på det?

15 år??? Har ni varit tillsammans i 15 år? Det var minsann inte dåligt! Fortsätt ta hand om varandra :)

Kram

TeachMom sa...

Det tar helt enkelt så pass lång tid att passera genom domstolen. Fick vi bestämma skulle vi hämta dem nu eller helst nyss. :-)

Och yes, 15 år i november. Shit, så snabbt tiden går.

Jenny U sa...

15 år!? Grattis, bra jobbat :)
Och fina böcker.

Lilypie Waiting to Adopt tickers
.