Ville inte skriva så mycket om det här på jobbet, eleverna hoppar in och ut i arbetsrummet hela dagen och jag har ju inte riktigt släppt den här nyheten på dem ännu...
Jo, så här är det. Idag fick vi ett mail från vår organisation, som egentligen var en vidarebefordring av en förfrågan till oss från barnhemmet. Det verkar som om barnhemmet planerar att göra en dokumentärfilm om adoption och vill att vi ska vara med i den när vi hämtar pusselbitarna. Tydligen blev de imponerade av våra svar när vi skickade in questionnarie blanketterna. De tyckte att våra svar var genomtänkta och bra och att vi kändes som en väl förberedd familj. Oj. Jag menar, jag känner mig inte så otroligt förberedd just nu, så nära inpå avresa som det ändå är, men det är ju sjukt smickrande att bli tillfrågade.
Den här filmen ska sedan användas för att berätta om adoptioner under olika evenemang och i utbildningssyfte. Dessutom ska de tydligen ordna med engelsk textning, så vi kan förstå vad som sägs på filmen. :)
Min första tanke var Shit nej, det är ju jätteläskigt att bli filmad! Jag är inte den som står längst fram på scenen om man säger så utan gillar att stå lite i bakgrunden. Sedan började jag dock fundera lite och det finns ju flera fördelar med det här. T ex borde ju överlämning och sådant gå extra smidigt om det samtidigt filmas...?
Vi ska diskutera det här lite mer senare, när Maken kommer hem från sin badmintonmatch. Då ska vi också börja sätta ihop frågor till barnhemmet och fostermamman.
Vad tycker ni, bra eller inte? Ska vi bli filmstjärnor för en dag? ;-)
Fertilitetsresa till syskon
-
Nu är jag tillbaka!
Jag bloggade flitigt på *fertilitetsresa *som till slut ledde till vår
destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar ge...
5 år sedan