Nej, det blev ett negativt besked. Det har gått ett litet tag nu och det känns inte lika förkrossande som det gjorde i söndags kväll när jag insåg att jag började blöda.
Läkaren var mycket pedagogisk och gick genom allt som hänt under samtliga behandlingar. Tydligen har vi nu ett problem till. Förutom Makens simmare som inte är av den allra uthålligaste sorten, är även min äggproduktion inte den allra bästa. Konstigt, det har jag inte hört förut. Det blir kanske så när man gjort flera behandlingar på ett år och dessutom är klart 30+.
Vi diskuterade möjligheten att göra ett försök till. Läkaren tyckte att vi kunde köra en gång till, men att vi även skulle fundera på andra vägar att gå, alltså adoption. Om vi väljer att göra ytterligare en IVF på Sophiahemmet kommer vi förmodligen att göra ett annat upplägg med sprutorna. Istället för att gå ut lägre och sedan öka ska vi göra tvärtom. Dessutom var det något om laserbehandling i slutfasen för att göra det enklare för äggen att utvecklas.
Det blir dock inte start för IVF 4 förrän tidigast i augusti. Vi får se, sedan kanske det blir ett par försök på Huddinge också, de är ju gratis...
Idag kommer jag att ringa vår stadsdel för att bestämma tid för att starta utredning inför adoption. Vi känner båda att det är dags att ta detta steg. Vår pusselbit kommer att dyka upp, på ett eller annat sätt.
Tack alla som kommenterat och uppmuntrat. Jag uppskattar det verkligen. Det har varit underbart att läsa era kommentarer. Jag ska verkligen försöka hålla kvar denna sida, även om jag förmodligen kommer att skriva mer sporadiskt fram till nästa behandling. Kolla gärna in andra sidan av mig också -
Varför inte jag också? Där skriver jag med om det vanliga livet, film, böcker och så vidare.