Day 26 – Your fears

Länge var jag rädd för att förlora mina föräldrar. Att inte längre vara barn utan föräldralös. Sedan gick min pappa bort och jag insåg att det inte var det värsta som kunde hända. Men tänk att dö utan att lämna något efter sig!

Jag ville att pappa skulle träffa våra barn innan han dog. Nu hoppas jag att barnen får träffa sin mormor och sina farföräldrar. Det är min rädsla nu, att det kanske inte sker. Men det ska det, så det så!

Ormar. Hajar. Spindlar. Små kryp av alla möjliga slag. Sådana saker är jag rädd för. Ändå ganska lätthanterligt - och ganska tacksamt att bli retad för.

Och så har jag den där obestämbara rädslan, som jag inte riktigt kan förklara. Att om jag inte tror att något dumt kommer att hända, om jag är så korkad så att jag tror att jag kommer att få ha det så här bra - då kommer något att hända.

Och att något skulle hända Maken, det vill jag inte ens fundera på. Mitt livs älskade som alltid ska finnas där. Det är en rädsla jag inte låtsas om.