Enkelt. Pappa. Det är extra tydligt nu under julen. Inte den man han blev efter sjukdomen, men den man han var. Den stabila, trygga hamn jag trots allt hade. Trots de fel han hade så var han världens bästa pappa.
Just nu saknar jag också mamma och familjen i allmänhet, det bli alltid så när jag åkt tillbaka till Stockholm. Det kommer att dröja några månader innan jag träffar dem igen.
Sist men absolut inte minst - våra små pusselbitar. Jag vill så gärna träffa dem nu, det är inte klokt att det dröjer så!!!
Fertilitetsresa till syskon
-
Nu är jag tillbaka!
Jag bloggade flitigt på *fertilitetsresa *som till slut ledde till vår
destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar ge...
5 år sedan
1 kommentarer:
Kram till dig från Småland!
Kul att läsa om shoppingen = förväntan.
Skicka en kommentar