Fram och tillbaka

Vi håller på att vela angående ännu en IVF. Maken tycker att vi kan avvakta tills vi kommer in i Huddinge och satsa all tid och ork på adoptionsprocessen. Jag börjar tveka. Kanske vi skulle försöka en gång till på Sophiahemmet i alla fall? Samtidigt känner jag att det förmodligen är lika bra att jag inte sätter igång med all sprayning och sprutning igen. Dessutom vill jag inte behöva känna samma besvikelse om det inte skulle fungera.

Idag fick jag höra att ännu en vän är gravid. Det kändes lite i magtrakten, det erkänner jag villigt, men samtidigt har jag nog bespetsat mig på att just det nog inte kommer att hända oss. Någonstans där ute finns hen ju, vår skatt, bara väntandes på just oss. Jag undrar hur vårt barn ser ut.

Den tredje september börjar kursen. Igår fick vi e-post om tider och adress och dörrkod. Inget stoppar oss nu! :)