söndag, december 06, 2009

2

Andra advent.

Jag och Maken var bjudna på adventsfika hos vänner idag. De andra gästerna känner varandra sedan tidigare. Vi hade dock bara träffat dem en gång tidigare. Kul att träffa nya människor. Det var många barn bland gästerna och alla var de söta. Jag säger inte att vi har barn till nästa advent, men det kan faktiskt vara på gång då! Längtar...

fredag, november 27, 2009

4

Kontakt upprättad.

Igår ringde jag äntligen Familjerätten i vår stadsdel. Hon jag pratade med talade om vilken handläggare vi skulle ha och att denna skulle ringa upp oss idag. Jag var lättad, började nästan tro att papperen kommit bort.

I morse ringde då vår handläggare. Hon har varit sjuk och därför har hon inte hört av sig tidigare. Vi bestämde ett tillfälle att träffas innan jul och vi ska dit den 10 december. Skönt att även denna boll börjar rulla framåt. Jag behövde detta.

måndag, november 09, 2009

3

Först kom ingenting, sen kom ingenting...

...eller hur det nu är Kent-låten går. Inget nytt so far, även om jag nästan springer till bervlådan varje dag för att det kanske, kanske kommit något brev från Stadsdelsnämnden idag. Eller för den delen kanske från Huddinge sjukhus som mirakulöst nog fått en ledig tid för våra tre gratis IVF-försök. Men inte.

På plussidan så är jag äntligen frisk från den hemska förkylning som haft mig i sitt våld. Lagom till den mest trista tiden som finns när det gäller svenska årstider. Jag vill bara packa ihop och fara till något varmt och skönt land. Eller New York, världens mest underbara stad.

Men här går jag hemma och väntar och väntar och väntar...

onsdag, oktober 21, 2009

5

Telefontid, andra tagningen

Imorse ringde jag till familjerätten igen. Jag trodde att samma telefontid gällde varje dag, 9-10. Tji fick jag. "Ring XX mellan kl 11 och 12. " Kvinnan i växeln hade ett otroligt trevligt och tillmötesgående sätt när jag kanske, eventuellt, sa något om hur otroligt svårt det är att få tag i de här människorna. Jag fick ett direktnummer. Yes! Som någon dessutom svarade på när jag ringde 11.01 idag. Dubbel-Yes!

Tydligen ska vi nu skicka in en ansökan om medgivandeutredning. Dessutom ska vi bifoga kopior av våra kursintyg. Den otroligt trevliga kvinnan i telefon lovade mig att skicka ansökan till mig så det bara var att skicka in den till dem i retur.

Jag frågade hur lång tid en sådan här utredning kan ta. På kursen sa vår lärare först 2-3 månader, och sedan 3-4 månader. Nu fick jag höra 6 månader. Ganska lång tid, men vi är på väg!

tisdag, oktober 20, 2009

2

Men allvarligt...

Hur svårt kan det vara att få tag i någon som kan starta medgivandeutredning på oss i den här stadsdelen? Det är en retorisk fråga, ety svaret kommer här: Hur jäkla svårt som helst!

Jag ringde i fredags och fick veta att telefontiden var 9-10. Fair enough. Jag ringde i går, kl 9.45, och fick svaret: "Nej, hon är inte här nu, men det står att telefontiden är flyttad till kl 15-16 i em." OK, jag ringer kl 15.05. Vad får jag höra? Jo, hon är sjuk idag och har inte alls telefontid nu. Kinkig! Sedan får jag veta att det finns en person till som har hand om adoptioner, men hon är inne på onsdag morgon. Däremot finns det en person till som ev kan hjälpa mig och jag kopplas dit. Inget svar på 15 signaler.

I morgon kl 09.00 (typ) ska jag ringa dem igen. Då vill jag åtminstone få prata med någon.

tisdag, oktober 13, 2009

2

Hänt sedan sist

Inte så mycket som man kan tro. Föräldrakursen är nästan slut - Tack Gud! Nu kan vi gå in i utredningen med öppna ögon. I helgen träffade vi en vän som adopterat två underbara flickor från Indien och hon gav oss många bra tips. Tänk, om allt går efter planerna kanske man sitter här nästa år med ett barn från Kenya. Eller åtminstone befinner vi oss i Kenya.

Igår var jag hemma hos en vän och åt middag. Ytterligare en vän var ditbjuden och det visade sig snabbt att hon var gravid. Min första tanke var "Fan också, hur ska jag vara glad för hennes skull och inte bryta ihop", men det gick riktigt bra. Det visade sig att hon var en IVF-"kollega" och de hade lyckats på andra försöket. Då kunde jag inte vara ledsen och är faktiskt, helt ärligt, underbart glad för hennes/deras skull.

Jag misstänkte att det var något på gång i den vägen när jag träffade henne ensam sist gång. Det var för ett år sedan när vi genomlidit de första två försöken. Jag var mycket villig att prata av mig och hon lyssnade. Och ställde frågor. Och fler frågor. Något sa mig redan då att hon var för intresserad för att bara låta mig prata av mig.

Jag vet inte, vi kanske borde göra en IVF till? Fjärde gången gillt och allt det där...

fredag, oktober 02, 2009

2

Länge sedan...

Kan komma med ett gäng halvtaskiga ursäkter, men jag har inte tålamod att skriva ner dem. :) Slutsatsen är ändå att jag inte hunnit och inte haft någon större lust. Det har inte hänt så mycket på just denna front.

Vi har varit på kursvecka 5 av 7 på föräldrautbildningen inför adoptionsutredningen. Denna vecka var första gången när jag faktiskt fick några positiva vibbar av adoption. De andra gångerna har vår kursledare/lärare/hon-som-står-där-framme-och-bläddrar-i-sin-pärm-och-kanske-inte-är-den-mest-lysande-pedagogen varit ganska noggrann med att prata om alla negativa saker som kan hända med adoptivbarn.

Kan någon bekräfta för mig: Är det så här på alla föräldrautbildningar, eller har vi maximal otur?

Våra tankar kring adoption är dock de samma. Vi är medvetna om att det är denna väg vi fömodligen måste gå för att få barn och det känns bra. De andra deltagarna på kursen har samma tankar som vi och det märks att vi alla är intresserade av barn från Kenya. Den korta behandlingstiden är mycket viktig, vi är ju alla otåliga.

I torsdags på kursen såg vi en film om ensamstående mödrar som adopterat från Kina. Även om jag hoppas att jag aldrig blir så tafatt i mina tillbehörinköp så var det en mycket trevlig film.

I helgen ska jag gå med en vän till barnmässan i Älvsjö. Passa på att handla lite julklappar och dylikt.

tisdag, augusti 18, 2009

3

Fram och tillbaka

Vi håller på att vela angående ännu en IVF. Maken tycker att vi kan avvakta tills vi kommer in i Huddinge och satsa all tid och ork på adoptionsprocessen. Jag börjar tveka. Kanske vi skulle försöka en gång till på Sophiahemmet i alla fall? Samtidigt känner jag att det förmodligen är lika bra att jag inte sätter igång med all sprayning och sprutning igen. Dessutom vill jag inte behöva känna samma besvikelse om det inte skulle fungera.

Idag fick jag höra att ännu en vän är gravid. Det kändes lite i magtrakten, det erkänner jag villigt, men samtidigt har jag nog bespetsat mig på att just det nog inte kommer att hända oss. Någonstans där ute finns hen ju, vår skatt, bara väntandes på just oss. Jag undrar hur vårt barn ser ut.

Den tredje september börjar kursen. Igår fick vi e-post om tider och adress och dörrkod. Inget stoppar oss nu! :)

onsdag, juli 08, 2009

7

Nästa steg...

Den 3 september börjar vi vår föräldrautbildning. Nästa steg på vägen. Vi ska förmodligen köra en eller ett par IVF till, men nu är det det här jag fokuserar på. Det känns bra.

Nu har min semester börjat och jag njuter av att vara ensam en vecka. Maken har semester från måndag och det är riktigt skönt att vara få vara själv ett par dagar. Men det ska bli skönt att ha ledigt tillsammans med Maken också, förstås. :)

fredag, maj 29, 2009

5

Gå vidare

Det är tufft, men på något vis är vi båda beredda på att gå vidare och det är skönt. Vi är två om det här och det känns underbart. Vi är tillsammans och har samma mål för ögonen. Det finns ingen underbarare än Maken och jag önskar att jag sade det till honom oftare.

torsdag, maj 28, 2009

3

Börja om från början...

Nej, det blev ett negativt besked. Det har gått ett litet tag nu och det känns inte lika förkrossande som det gjorde i söndags kväll när jag insåg att jag började blöda.

Läkaren var mycket pedagogisk och gick genom allt som hänt under samtliga behandlingar. Tydligen har vi nu ett problem till. Förutom Makens simmare som inte är av den allra uthålligaste sorten, är även min äggproduktion inte den allra bästa. Konstigt, det har jag inte hört förut. Det blir kanske så när man gjort flera behandlingar på ett år och dessutom är klart 30+.

Vi diskuterade möjligheten att göra ett försök till. Läkaren tyckte att vi kunde köra en gång till, men att vi även skulle fundera på andra vägar att gå, alltså adoption. Om vi väljer att göra ytterligare en IVF på Sophiahemmet kommer vi förmodligen att göra ett annat upplägg med sprutorna. Istället för att gå ut lägre och sedan öka ska vi göra tvärtom. Dessutom var det något om laserbehandling i slutfasen för att göra det enklare för äggen att utvecklas.

Det blir dock inte start för IVF 4 förrän tidigast i augusti. Vi får se, sedan kanske det blir ett par försök på Huddinge också, de är ju gratis...

Idag kommer jag att ringa vår stadsdel för att bestämma tid för att starta utredning inför adoption. Vi känner båda att det är dags att ta detta steg. Vår pusselbit kommer att dyka upp, på ett eller annat sätt.

Tack alla som kommenterat och uppmuntrat. Jag uppskattar det verkligen. Det har varit underbart att läsa era kommentarer. Jag ska verkligen försöka hålla kvar denna sida, även om jag förmodligen kommer att skriva mer sporadiskt fram till nästa behandling. Kolla gärna in andra sidan av mig också - Varför inte jag också? Där skriver jag med om det vanliga livet, film, böcker och så vidare.

onsdag, maj 27, 2009

1 kommentarer

Onsdag 27/5

Tack snälla för all uppmuntran! Min mens verkar dock ha satt igång på allvar och allt hopp är nu förmodligen ute. Besvikelsen är stor hos både mig & Maken.

Idag är det dock Dagen L som i Läkarbesök. Vi får se vad de säger, mirakel har ju inträffat förut. Om inte annat kan vi diskutera med läkaren hur vi ska gå vidare. Sist gång rekommenderade de oss att inte prova igen, men den här gången blev det bättre ägg, så kanske...

måndag, maj 25, 2009

5

Måndag 25/5-09

Blod i morse också. Inte mycket men tillräckligt för att jag skulle tillbringa en halvtimme i sängen, gråtande. Gjorde även testet de skickade med och det ser faktiskt ut som om det är kört. Vi går dit på vår tid på onsdag, trots allt.

Nu sitter jag bara och har ont i magen. Jag trodde faktiskt att det var vår tur den här gången. Vad hände?

Ni som känner att ni fortfarande vill hålla en tumme, gör det till onsdag em är ni snälla. Det kan hända mirakel, även om jag börjar bli lätt skeptisk...

söndag, maj 24, 2009

0

Tveksam

Idag var det inte en jättebra dag. Blod. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle tappa modet ganska ordentligt. Jag ska ringa SH imorgon. Fan också. Jag trodde verkligen att det skulle vara denna gång som var den ultimata.

Allmänt ledsen, kombinerat med illamående, trötthet o s v. Inte den bästa dagen. Jag måste tänka på att de satte in två ägg, men känner mig inte alltför optimistisk just nu.
2

Är inte säker...

...men det känns som om det är mens på G. Jag mår illa, har ont i huvudet och är trött. Fan också! *positiva tankar* *positiva tankar* *positiva tankar*

lördag, maj 23, 2009

0

RD 15... typ...

... och nej, faktiskt inget nytt. Vi har avvaktat med att testa och jag tror att det är en bra sak. Trots alla positiva tankar i världen tror jag - just nu - att det inte lyckats. Fråga mig om fem minuter så är jag helt övertygad om motsatsen. Så jo då, hormonerna finns där.

Däremot har jag varit mäkta upptagen i helgen. Mamma har varit här och vi har umgåtts. Sedan har jag varit så sjukt trött, igår somnade jag på soffan hemma vid tre-tiden, det har typ aldrig hänt.

Tack så hemskt mycket för alla tummar och lyckoönskningar, det värmer! Jag hoppas komma med ett positivt besked på onsdag.

tisdag, maj 19, 2009

6

RD 11

Fortfarande lika otålig... Det känns som om hormonerna bara snurrar i skallen på mig. Vi avvaktar dock med test. Så fort jag säger till Maken: "Så här har det inte känts förut" vänder han sig till mig och säger "Jo då, så sa du de andra gångerna också". Och visst, kanske det. Vi får se. Jag kanske lyckas övertala honom i helgen. Vill inte göra det om han inte är med på det.

måndag, maj 18, 2009

0

RD 10

Jag börjar bli riktigt nyfiken nu. Och nervös och spänd och allt det där som man kan tänka sig. En vän jag träffade i lördags, J, tyckte att jag skulle testa nu. För om jag testar nu och det blir negativt är det ändå en chans att det är positivt om en vecka. Att pusselbitarna bara behöver boa in sig lite mer helt enkelt. Hon hade velat veta tyckte hon och det vill nog jag också.

Jag har inte fört fram det till Maken ännu, vill ju att han ska vara med på beslutet.

Idag tycker jag dessutom att vi lämnar en extra tanke hit. Lycka till!

fredag, maj 15, 2009

4

RD 7

En vecka. Två veckor kvar nästan. Shit så nervös jag är. Jag vet inte riktigt hur det känns nu, men det spänner ganska ordentligt i magen. Är det ett tecken eller är det hormonerna som spökar nu igen?

Ikväll ska det bli TV-mysande med Maken. Ingen dator och ingen ipod, de vanligaste tillbehören för oss den senaste veckan.

Tack för era erfarenheter av testande. Jag har inte bestämt mig ännu, vågar jag testa eller inte? Tänk om det är negativt igen? Inte för att det ska vara det den här gången, men i alla fall...?

torsdag, maj 14, 2009

4

Ruvardag 6

Konstant trött. Dock kan det till stor del skyllas på jobbet, lite småmycket att göra just nu. Många elever ska sluta nu.

Fortfarande inga symptom som jag inte kan skylla hormonerna på. Kan inte förklara det, men det känns annorlunda den här gången. Vi kanske har lyckats...?

Hur lång tid bör gå innan man kan testa själv hemma? Jag är så spänd på resultatet!

tisdag, maj 12, 2009

4

Ruvardag 4

Förutom att min midja känns (och är) bredare kan jag inte rapportera så mycket. Jo, jag cyklade till stationen idag (ca 6 min) och det kändes faktiskt. Vad tror/vet ni, ska jag strunta i cykeln framöver?

Jag önskar bara att jag visste vad som var mina symptom och vad som var hormonbaserat. Nu känns allt som ett enda sammelsurium...

Tillbaka till schlagern - Trots att det inte är så många bra låtar är det ändå otroligt underhållande...

måndag, maj 11, 2009

2

Ruvardag 3

Nej, det känns inget speciellt. Och om det skulle vara något skulle jag helt klart skylla på hormonerna jag tar nu. Det spänner i magen, inte säker på om det är ett bra tecken eller något som är framdrivet av ovan nämnda hormoner.

Det blev en sen dag på jobbet. Eftersom jag bestämt mig för att inte stressa drog rättningarna istället ut på tiden. Jag är ganska trött nu, faktiskt. Dags att sova.

söndag, maj 10, 2009

5

Ruvardag 2

Tack för alla glada tillrop och tumhållningar! Det känns riktigt bra att vara en del av en så pass stor gemenskap.

Gårdagen var mycket lugn. Några avsnitt av Las Vegas och sedan var det dags att sova. Skönt! Idag blir det lite mer aktivitet, ska åka till PoP för att köpa en present till kompisens sexåring. Därefter blir det Zetas och slutligen blir det att åka till Tullinge.

lördag, maj 09, 2009

7

Dags att börja vänta

Nu är det klart. Två ägg är tillbakasatta, varav ett i toppklass. Den 27 maj är det dags för återbesök och den här gången vill jag verkligen att det ska lyckas!

Pusselbitarna ska få det lugnt och skönt, jag och Maken ska tillbringa resten av dagen med TV-serietittande. Jag sitter bara och ler just nu, det känns underbart. Hoppas att det håller isig. Positiva tankar hitåt!

Svärfar har redan uppmanat mig att ta det absolut lugnt nu, egentligen redan innan vi åkte till SH idag. I morgon blir det en sväng till Zetas och Maken har redan beordrats att följa med och bära... :)

fredag, maj 08, 2009

2

Lycka.

Igår kom jag fram till att "inga nyheter är goda nyheter", eftersom de både vid IVF 1 och 2 ringde på eftermiddagen efter äggen tagits ut och talat om hur svårt detta skulle bli. Ingen ringde mig igår.

Halv nio i morse ringde de. Av sex ägg är hela fem befruktade. Makens prover var bra. Allt ser bra ut i nuläget. Det betyder frysning av några små pusselbitar. Om allt går som det ska. Vilket det ska göra.

I morgon runt kl 13 ska vi åka tillbaka. Tack för alla tummar som hållits. Går det bra att hålla kvar posen ett litet, litet tag till? :)

Och ja, 20 ägg låter väldigt mycket. Jag är personligen nöjd med det här utfallet... *ler*

torsdag, maj 07, 2009

5

Hemma.

Så där, det blev ju lite OK i alla fall. 5 eller 6 ägg togs ut. Lite osäker på antalet, jag var inte helt med i huvudet när de sade hur många...

Tjejen som var före mig fnittrade något så kopiöst när hon rullades ut och jag ansträngde mig för att inte vara likadan. Lite fnitter blev det - jag mådde fruktansvärt bra - men i det stora hela kom jag ut med hedern i behåll.

I morgon ringer de och säger hur det gått. Snälla, snälla, låt det ha gått bra!

Tack snälla alla för glada tillrop och tumhållande. Håll kvar dem ett litet tag till bara!

Och ja, jag ska jobba. Men hemifrån och ganska lugnt.

onsdag, maj 06, 2009

5

Dagen före ÄP...

Inga sprutor. Ingen spray. Istället har jag gått och nojjat hela dagen över att det gör ont i magen. Min västa mardröm är att det inte kommer att finnas ett enda ägg som går att använda i morgon. Att alla bara försvunnit.

I morgon 8.15 är det dags att ta ut de små rackarna. Och sedan är det bara att vänta på besked... Jag *hatar* denna väntan. Båda gångerna tidigare har personer ringt mig och talat om för mig att det inte sett helt ljust ut, att vi får vara beredda på att det ev inte blir någon tilbakasättning. Vilken jäkla antiklimax det skulle vara i så fall!

I går fick jag brev från Huddinge, vi står på kö där från januari i år. Beräknad väntetid: 1½ år. BMI får inte vara över 35, jag ligger på 32 just nu, men det ska ju ner.

Men vad fan funderar jag på nu, det ska ju inte behövas! Det här ska vara tillfället med stort T. Det är nu pusselbiten kommer in i våra liv. Punkt. Happy thoughts.

måndag, maj 04, 2009

7

Sprutdag 12

Vart tog veckan vägen...? Nu är allt verkligen nära. Igår var jag och Maken och kollade till den möjliga skörden och det såg OK ut. 5-6 ägg kunde de se i alla fall. Färre än de andra gångerna, men huvudsaken att det är något i alla fall.

I morgon tisdag 20.30 är det dags för slutsprutan och på torsdag 8.15 är det dags för ÄP. Förhoppningsvis är det tillbakasättning på lördag och sedan är det bara att vänta och hoppas.

Fram till lördag håller jag dock bara tummarna för att det kommer att bli något att sätta tillbaka. Och kanske t o m något till frysen. Det har ju inte hänt förut, men den här gången frågade Maken om det speciellt. Han kanske har en känsla om att det kommer att gå bra.

Något som är trist är att jag skulle till Zetas Handelsträdgård tillsammans med A1 på lördag egentligen men jag vet inte om jag kanske måste ställa in. Den här gången skulle det nog vara bra om jag bara åkte hem och vegeterade på soffan tillsammans med Maken och en bra film. Och A1, om hon nu fortfarande kommer till oss... :)

När vi gjorde vår första IVF hjälpte jag Maken att bära en del saker samma dag. När det var dags för den andra gick vi omkring på Skansen en heldag efter tillbakasättning. Det är kanske bra att vara helt still för en gångs skull. Inte för att jag varit ute och hjulat precis, men i alla fall.

måndag, april 27, 2009

4

Sprutdag 5

I morgon är det dags för det första ultraljudet. Jag hoppas så att det i alla fall är ett par ägg som växer. Det känns som om magen blir större, det är väl ett bra tecken.

Blodprov dessutom. Det gick bra sist gång, det är bara att hoppas på tur denna gång också.

Idag har jag varit ganska pigg. Sedan jag började med sprutorna och trappade av med sprayandet har huvudvärken mer eller mindre försvunnit och det är skönt. Jag behöver komma ikapp lite med jobbet om jag ska vara sjukskriven runt ÄP och tillbakasättning även denna gång. Det var bra att ta det lugnt och slappa lite sist gång, förmodligen blir det i alla fall en ledig dag denna gång.

Den syster jag pratade med på SH förvarnade mig ju om att jag förmodligen skulle skulle in för nästa koll på Valborg eller i krokarna däromkring. Samma tidsschema som Svärmor råkat ut för. Hon ska in och göra en skallröntgen på Valborg för att se hur hennes cancer utvecklar sig. Hon håller just nu på med en ganska kraftig period av cellgifter och strålning. Det är helt klart ett orosmoment, men även en anledning till att jag så gärna vill att det här ska gå vägen.

Jag ska egentligen åka iväg med jobbet nästa torsdag. Jag har funderat på om det kommer vara i krokarna av ÅP, men just nu kommer jag inte på hur lång tid det är jag ska ta sprutorna. Jag ska fråga i morgon, då vet de mer om hur allt utvecklas. Ett mardrömsscenario är om jag måste ta slutsprutan själv, på ett hotellrum i Långtbortistan.

lördag, april 25, 2009

0

Sprutdag 3

Gotta love the irony. Jag avskyr sprutor, riktigt ordentligt. Jag skriver om det så sent som här. Ändå ser jag fram emot dessa sprutor varje kväll. Skumt.

Idag var jag ute i trädgården, men jag kände mig så seg hela tiden. Trött, kinkig och allmänt slö. Bieffekter?

Just nu känner jag lite halvsmärta i höger sida också, är det gödningen som ger resultat...?

torsdag, april 23, 2009

0

Spraydag 19/Sprutstart

Idag tog jag blodprov och allt såg bra ut. Jag (eller snarare Maken) laddar sprutan med 300 enheter och första dosen blir redan ikväll. Nytt blodprov på tisdag morgon, tillsammans med första kollen.

Yay! Vi är på G!

Liten minussak i sammanhanget - jag har ont i huvudet för tredje dagen i rad. Kinkig och ganska trött på det.

onsdag, april 22, 2009

0

Sprayday 18

Lite huvudvärk idag också, men det gick som tur var över. I morgon är det dags för blodprov. Hoppas att det är dags för sprutor, trots att jag inte gillar nålar över huvud taget...

tisdag, april 21, 2009

0

Spraydag 17

Huvudvärk som övergår i migrän. Ett tecken på att jag är tillbaka på jobbet efter nästan två veckors ledighet, eller ett symptom på att jag sprayar? Hur som helst, irriterande och smärtsamt. Det var nog bara det. Ja visst ja, vi håller tummarna också.

måndag, april 20, 2009

0

Spraydag 16

... och jag är fortfarande pigg. Jag missade att spraya en kväll i Paris, vi var båda så sjukt trötta och somnade redan vid 21.30. Första kvällen i Paris, när man ska ut och se så mycket som möjligt! Jäklar så gammal jag kände mig.

Underbar stad annars. Skriver mer om resan här.

På torsdag är det dags för blodprov för att se om jag är tillräckligt nedreglerad. Sedan är det dags för sprutorna. Shit vad jag - egentligen - är spruträdd. Vad gör man inte...

måndag, april 13, 2009

0

Måndag (spraydag 9)

Som sagt, ännu ett positivt besked. Jätteroligt, grattis! Jag blir lycklig både å deras vägnar och för att jag då känner att det inte är så svårt som det har känts hittills. Det kan faktiskt lyckas.

A1 föreslog häromdagen att jag inte ska läsa IVF-bloggar just nu, så att jag inte blir deppig när alla utom jag & Maken lyckas. Men nej, jag behöver fortsätta se att mirakel finns. Sedan kommer jag också att fortsätta vara en liten, liten bit avundsjuk, men förr eller senare är det vår tur också!

Jag är helt och hållet beredd inför denna tredje gång. Påsken har stressat av mig och Paris kommer att fortsätta på detta spår.

torsdag, april 09, 2009

0

Spraydag 4 - fortfarande OK

Kände mig lite trött tidigare idag, men det berodde förmodligen på den stress jag kände när jag skulle bli klar med allt inför ledigheten.

En timmes badminton idag kändes skönt, även om mitt knä var lite kinkigt. Hoppas att det blir bättre!

I morgon reser vi till Västkusten och firar påsk. Även om jag eventuellt uppdaterar på mitt andra ställe via mobilen kommer det nog att vara ganska dött här till söndag ungefär.

Ha en underbar påsk!

tisdag, april 07, 2009

2

Spraydag 3

Allt går efter planerna. Jag är en aning orolig över det här med att äta bättre när vi åker hem till mamma över påsk. Det är inte direkt hälsokost som serveras där...

Roligt att läsa om försiktig glädje hos medsystrar. Jag hoppas att jag kommer att känna samma känsla om en månad. Våga tro att det kommer att gå bra!

I morgon blir det en timmes badminton och dessutom mer promenad. Jag känner att jag har gått på tok för lite den här veckan. Visst, jag har gått över vad Viktväktarnas stegräknare kallar hälsosamt, men jag har ju som mål att snitta 10.000 steg/dag. För mycket jobb. För mycket stress. Måste börja trappa ner nu, vill inte vara för mycket i varv när behandlingen närmar sig klimax.

måndag, april 06, 2009

0

Spraydag 2

Underbar dag idag. Himlen är blå, solen skiner, jag hade gått ner 1½ kg när jag vägde mig hos Viktväktarna i förmiddags... Anledningarna till att vara glad är många.

Spraydag 2 går efter planerna. Jag var lite snuvig i morse men när jag sprayade försvann även snuvan. Har dock nyst upprepade gånger under dagen.

söndag, april 05, 2009

0

Spraydag 1

...och jag glömde bort det. Typiskt mig. Jag sprayade två puffar runt lunch istället för i morse. Kan det spela någon roll, så här första dagen? Hoppas inte det.

Jag tror att det är den 23/4 jag ska in för att göra blodprov för att kontrollera nedregleringen är klar. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra redan nu. Det borde vara vår tur nu.

fredag, april 03, 2009

0

Fredag på Apoteket

Det blev ingen tripp till Apoteket igår, däremot blev det en idag. Tyvärr blev det också en utgift på 1800:-. Jag trodde att jag fortfarande hade frikort, men tji fick jag... Jag är otroligt sugen på att börja med sprayandet nu. På söndag smäller det.

Nu gäller det att börja tänka positivt och börja stressa av. Just nu har jag sjukt mycket att göra på jobbet och jag måste sluta med allt negativ stress. Jag har pratat med chefen om att jag kommer att vilja vara ledig i slutet av april.

Det blir ganska mycket ledighet de närmsta veckorna. Påsk nästa vecka, Paris veckan därpå och sedan sjukskrivning/kompledighet några dagar runt äggplocket - och förhoppningsvis - tillbakasättningen. Nackdelen med all ledighet - för det finns en - är att jag kommer att ligga efter med alla elevarbeten. Som tur är att jag har underbara kollegor som hjälper mig med rättning. Hoppas jag i alla fall...

torsdag, april 02, 2009

2

Inför nästa försök

Idag ska jag gå till Apoteket och hämta ut alla recept jag fått till nästa behandling. Har även med mig en egen tygkasse eftersom det kommer att vara så många förpackningar.

Till första behandlingen var jag inte beredd på hur mycket det skulle vara att hämta ut, så jag gick iväg från Apoteket med flera småpåsar den gången. Ett år sedan. Tänk så fort tiden går!

måndag, mars 30, 2009

0

Ny spraystart

Det var som jag misstänkte. Jag flyttar fram min spraystart från i morgon till på söndag. Nedregleringsplodprovet flyttas bara fram en dag, det ska jag ta den 23 april.

onsdag, mars 25, 2009

0

Långt mellan inläggen...

Har inte orkat skriva på båda ställen nu. Inget nytt här, jag inväntar spraystarten som borde vara om en vecka. Eller, jag vet inte. Jag sa ett datum till Syster som gällde min preliminära cykel och det visade sig att jag var ute och cyklade (hahaha) några dagar, närmare bestämt fyra-fem. Jag måste ringa dem på SH och fråga om det spelar roll, om jag ska avvakta med spraystart några dagar extra.

Jag promenerar mycket och går till Viktväktarna varje vecka. Självklart är detta den primära orsaken, inget snack om annat. Jag vill gå ner tio kilo snarast och femton på sikt. Nu är Maken helt inne på samma spår som jag, det lär inte bli mycket onyttig mat i den här huset på ett tag. Men det förstås... Vi befinner oss inte i detta hus runt påsk och sedan åker vi till Paris. Men där finns det nog inte så mycket god mat. Jaha, det är det det finns. Attans.

Något helt annat: Jag gillar verkligen den här mallen, men kommentarerna ser inte kloka ut. Skriver någon mer än två rader syns det inte. då går det in i allt annat. Typiskt. Jag gillar mallen, men får nog försöka hitta någon liknande.

lördag, mars 07, 2009

2

Kluven...

Flera av de IVF-bloggar jag följer har lyckats med sina behandlingar de senaste dagarna. Jag är kluven. Det är jätteroligt att de lyckas, verkligen. Men varför lyckas inte vi?

Jag är lite negativ just nu, men det blir bättre. Det kommer att bli roligt att följa deras framsteg under de närmaste månaderna. Och förhoppningsvis följer vi efter.

onsdag, mars 04, 2009

2

Negativt besked

På mötet efter den andra IVF-behandlingen fick vi höra något som man aldrig vill höra. Läkaren var inte säker på varför de båda försöken inte lyckats, men slutsatsen var att det var mycket osannolikt att vi skulle lyckas med IVF. Att vi istället skulle satsa på adoption. En mycket liten procent av befolkningen lyckas inte med IVF. Varför ska vi tillhöra just den skaran? Om jag nu ska tillhöra en liten exklusiv grupp, varför då inte angående något positivt?

Det gjorde mer ont än att försök 1 och 2 inte lyckats. Att höra att vi enligt läkaren förmodligen aldrig kommer att lyckas, det var hårt.

Vi gav oss dock inte. Förberedelser började ganska omgående och det gav resultat. Makens del i det hela är avklarad och strax före påsk kommer jag att gå in i min tredje sprayperiod. Nästan exakt ett år efter den första.

Jag skulle egentligen börja den här veckan, men med tanke på att vi har en resa planerad i mitten av april blir det tufft med ÄP och tillbakasättning. Därför väntar vi en cykel. Den som väntar på något gott och allt det där...

Om jag tror på det här försöket? Det måste jag, annars skulle det kännas helt meningslöst. Jag kommer att tro och tro och tro. Om det sedan - mot all förmodan - går åt skogen ska det inte bero på dålig karma! :)

Allt positivt tänkande beror i princip på Maken. Han är min klippa, min kärlek och min allra allra bästa vän. Lätt modifiering av underbara van Morrison-texten till Crazy love:


He give me love, love, love, love, crazy love
He give me love, love, love, love, crazy love
He's got a fine sense of humor when I'm feeling low down
And when I come to him when the sun goes down
Take away my trouble, take away my grief
Take away my heartache, in the night like a thief

2

IVF 2 - december 2008

Andra gången var jag lite mer beredd på hur det skulle vara. Sprayningen, sprutorna, allting. Eftersom jag inte var helt ledig när vi gjorde försök 1 tänkte jag vara det denna gång. Inget lyftande av något, inga elever som stressade upp mig och dem själva med betygsprat... Ja, ni fattar. Jag pratade med min chef och han tyckte att det vore en bra idé att sjukskriva mig hela veckan för att stressa av. Vad jag inte tänkte på då var att jag inte hade någon vikarie och fick jobba ikapp rättningarna senare.

Allt gick bra fram till ÄP*. Jag hade färre ägg den här gången och var riktigt uppskärrad för det. Skulle det också krångla för oss nu? ÄP gjordes på en fredag. På lördag morgon ringde en kvinna från SH och var orolig för det enda ägg som befruktats. Det hade inte delat sig helt klockrent och risken fanns att det inte skulle bli något alls. Jag erkänner villigt att jag grät riktigt ordentligt den morgonen. Att få höra sådant var inte roligt.

Senare fick vi höra att det hade delats som det skulle och att det skulle sättas tillbaka, men att det inte var ett bra ägg och att vi kanske hade 10-15 procents chans att lyckas.

Det blev i alla fall en tillbakasättning av ägget och samma dag tillbringade vi, enligt tradition, på Skansen med vänner. Detta var andra söndagen i advent. Veckan därpå var ganska hektisk, trots att jag var ledig. Mamma kom upp och det gjorde även min äldsta syster och hennes man. Jag fyllde år och pysslade bäst jag kunde. Roligt, trots att jag fick försäkra mamma x antal gånger att det inte var någon fara, jag kunde visst hålla på med mitt bakande, städande, och så vidare.

Handen på hjärtat, så här i efterhand: Det var kanske lite stressigt. Det hade varit lugnt om det bara varit detta, men jag hade jobbet också. Det var nog lite mycket.

Första testdag var 22 december. Eftersom vi skulle vara hos mamma på Västkusten under julen hade vi fått med oss test och en preliminär tid för återbesök. Jag lyckades hålla mig från att testa i förväg, förmodligen på grund av att vi båda hade "10-15 procents chans" i bakhuvudet. Test 1 var negativt.

Om det skulle vara negativt skulle jag göra ett nytt test två dagar senare för att vara helt säker. Det var alltså julafton. Woopiedee... Ännu ett negativt besked och därefter var det dags att umgås med hela släkten, i synnerhet min då höggravida systerdotter S. Det var inte det lättaste jag gjort, men jag är på något vis stolt över att jag inte grät den dagen. Maken var ett otroligt stöd som alltid och vi överlevde även försök 2.

Två veckor senare ringde en sköterska från SH och frågade hur det hade gått. De räknade med att det inte hade lyckats eftersom jag inte hört av mig, men ville även prata med mig om allt. Som alltid var de underbara där. Det var själva mötet som sedan inte riktigt gick som jag trodde...

* Äggplockningsdagen

söndag, mars 01, 2009

0

Så där (tror jag)

Nu borde det fungera. Hoppas jag. :)
0

En liten tanke...

Jo, jag vill ju ha kommentarer, om nu någon vill ge dem. Ska bara hitta en annan layout först...

lördag, februari 28, 2009

0
För ett tag sedan tyckte jag att jag såg gravida magar vart jag än såg. Hyfsat jobbigt då. Nu tycker jag att jag ser söta, adopterade små barn överallt istället. Har jag omedvetet redan flyttat över mitt intressespann på detta?

Makens läkare har tydligen skickat ett brev till oss om huruvida han anser att vi ska fullfölja IVF3 eller inte. Väntar med spänning på måndag.

onsdag, februari 25, 2009

0

Saker som gör mig irriterad: kommentarer

En sak som jag var riktigt trött på tidigare var - bland annat - Svärföräldrarnas intensiva kampanj för att vi skulle skaffa en combi istället för en klart smidigare, mindre bil. Undermeningen var alltid att vi ändå skulle behöva det när *barnen* kom. Ursäkta mig, men sedan när behöver man en stor bil om man har ett barn?

Nu sedan ett halvår tillbaka har jag sluppit höra dessa, i mitt tycke, idiotiska kommentarer. De började så smått att inse att det inte bara var att beställa barnbarn. Skönt, det har varit en undermedveten press hela tiden.

Jag gillar verkligen Nina Perssons svar på en fråga i en intervju i höstas/vintras. Journalisten frågade om de inte skulle ha barn snart och hon svarade ungefär: "Man ställer inte sådana frågor till en kvinna i min ålder." Och jag håller med.

tisdag, februari 24, 2009

0

IVF 1 - april 2008

Det tog ett par år innan vi så sakta insåg att det inte hände något. Vi behövde hjälp. Till slut hade vi gjort en utredning och funderade på hur vi skulle gå vidare.

Karolinska i Huddinge hade ju en IVF-klinik där man fick tre försök, men kön dit sades vara ganska lång. Istället valde vi Sophiahemmet.

I april 2008 började vi vår första behandling. Jag var överoptimistisk och helt säker på att det här skulle fungera. Herre gud, klart att vi skulle få barn!

På valborgsmässoafton sattes två ägg tillbaka. Den femtonde maj var vi tillbaka på SH för att ta ett blodprov och se om det hade lyckats. Inget av dem fäste.

Nu började jag för första gången tänka mer på adoption.

söndag, februari 22, 2009

0

Från början.

Vi började prata om det här med barn för ganska länge sedan. För snart sex år sedan föddes det första barnet i bekantskapskretsen. När vi de facto såg hur underbar H1 var och kände att vi båda var inne på samma sak började vi försöka på allvar. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt. Inte Maken heller tror jag. Jag var 28 år och var helt övertygad om att jag skulle vara mamma innan jag fyllde trettio. Så blev nu inte fallet.
0

Först

Runt Valborg 2008 gjorde vi vårt första IVF-försök. I början av december vårt andra. Förhoppningsvis kommer vi att starta nummer tre i mars.

Hur många försök vi kommer att göra? Rent spontant - så många som det behövs. Om jag tänker efter lite kommer dock ett annat svar fram. Eller som Maken sade efter att försök två visade sig vara utan effekt (julafton 2008): "Om vi lyckas med det här kommer vi ju inte att få det där barnet som väntar någonstans på oss."
Lilypie Waiting to Adopt tickers
.