Sista kortet är lagt.

Jag har kommit fram till att den här bloggen ska få vila nu. Den har följt mig på vägen till barn från IVF till adoption. Nu är vi framme vid nästa korsning och vi får se vart vi hamnar. Det här är en bra brytpunkt, ett naturligt slut för en ny början.

Det har varit så underbart roligt att få så många nya vänner och jag hoppas att ni alla följer med till de två bloggar som jag faktiskt har kvar.

Varför inte jag också? kommer att fortsätta vara anonym och finnas utan lösenord.

Den andra bloggen kommer att kräva inbjudan, i alla fall till en början. Kommer antalet läsare upp i över 100 får vi se hur vi löser det. Maila mig så lägger jag till er. Berätta gärna lite om varför just du vill fortsätta läsa den dolda bloggen. Den är inte anonym och jag räknar med att det respekteras - som det gjort hittills. :-)

Det här har varit en jättebra säkerhetsventil för de gånger när det har känts som om allt ska spricka. Ni har alla varit ett kanonstöd och jag är tacksam för det.

Framåt mot framtiden!

Bloggfunderingar

Jag och Maken pratade idag och han har nog en poäng i att det blir lite mycket med tre olika bloggar. Jag vill ju ha kvar dem alla, men måste nog välja två av dem.

Han tyckte att den här bloggen egentligen var klar. Här har jag skrivit om IVF och adoption och det kan bli ett naturligt slut.

Adoptionsresebloggen kan vara kvar - omdöpt - och finnas med lösenord eller inbjudningar (Max 100 st dock). Måste kolla hur det där med lösenord funkar. Här kan bilder på barnen och oss finnas med.

Slutligen kan min originalblogg finnas kvar och innehålla allmänna funderingar kring mig, la familia och livet i allmänhet.

Om lösenord är smidigt kanske jag t o m bara fortsätter med min originalblogg och lägger foton som lösenordskyddade inlägg.

Jag vill ju att ni som läst mig här ska vilja fortsätta att läsa, så enkelt och smidigt som möjligt. Låter det här som en plan?

Sorg

Fy fan, det här är bland det värsta som kan hända. Jag skickar miljoner tankar till Anna och hennes man ikväll.  Jag kan inte ens föreställa mig känslan.

Fanfanfan

Världens bästa svärmor somnade in nu ikväll. Förbannade jävla skitcancer! Kombinationen med detta och anknytningsprocessen med barnen gör att bloggandet läggs på is lite. Vi får se hur länge.

Hemma...

Vi kom hem i lördags och först nu känns det som om jag sovit ikapp.

Tack för alla hälsningar både här och på den låsta bloggen! Jag har inte suttit vid en dator på två veckor och det är så småttigt att skriva kommentarssvar på en telefon. Både jag och Maken har dock läst alla och är jätteglada för alla tillrop!

Jag kommer nog att fortsätta med den låsta bloggen och lägga upp bilder på pojkarna där. Eventuellt byter jag namn på den bara. Det är ju dock denna och min andra blogg som är de primära.

Just nu är Maken på lekplatsen med P1 (storebror) och P2 (jepp, lillebror) medan jag städar undan sista resväskan. Båda älskar att blåsa såpbubblor, så det är nog det de gör.

P2 är väldigt pappig och ser mig som ett ganska dåligt alternativ. P1 är däremot ganska mammig, så det jämnar ut sig. Båda två har en tendens att spotta - inomhus, utomhus och på oss - och lillkillen bits och nyps en del. Förmodligen reaktioner på flyttandet.

Allt går dock bättre och bättre, i synnerhet om vi inte är hemma. Vi försöker därför att göra utflykter varje dag.

Taichung & Taipei

Nu har vi hämtat våra små pusselbitar och allt går enligt planerna. De pendlar mellan hysterisk glädje och dito gråt, men det är ju bara väntat. Bilder från Taichung blev det, men inte så många:











Sista bilden är på CWLF:s kontor. Där var vi mycket under de fyra dagar vi spenderade där.

/TeachGirl (eller snarare TeachMom, dags att byta nick :-))