Gratulationer...

... till Joanna och hennes sambo som äntligen fått ett plus. Femte gången gillt! Det är skönt att få höra positiva berättelser. Jag känner mig en smula skeptisk till våra möjligheter eftersom det här är vår fjärde behandling, jag beundrar de som hållit på med fler behandlingar än vi. Dit hör också Alice som är mitt uppe både i ruvning och flytt. Jag är nyfiken och nervös på att få se hur det har gått. Jag håller tummar och tår konstant.

Just nu mår jag ganska bra, ingen huvudvärk, men väl en smula stressad. Ganska mycket att göra med de olika jobben och jag har hand om en hel del kurser. Ska försöka ta det lugnt när det blir dags för äggplock och tillbakasättning, förhoppningsvis är det i slutet av terminen så jag inte behöver tänka lika mycket på eleverna samtidigt...

Snart borde vi få hem vårt medgivande med nämndens utlåtande. Jag håller på att äta mindre, här ska krympas! Jag vill ha alla vägar öppna och det gäller att tänka positivt.

Sprayning x 2 och vackra plus.

Jag är tokförkyld. Detta får till följd att jag måste spraya extra mycket nu. Först Nezeril och sedan Synarela för att det över huvud taget ska göra någon verkan. Jag *avskyr* att vara förkyld. I kombination med alla spraysymptom som t ex huvudvärk och allmän grinighet är det inte direkt en promenad i parken att komma överens med mig just nu...

Ett plus i morse, Joanna fick det äntligen. Grattis! Jag skulle länka till inlägget med den vackra bilden, men länkning från mobilen går så där...

Nu: frunch och sedan plockning i trädgården. Det blir nog en bra dag, trots sjukdom, migrän och mulna skyar. Det sistnämnda skyller jag helt krasst på vulkanaska. :-)

Det känns bra med den kommande IVF-träffen. Samtidigt blir både jag och Maken mer och mer övertygade om att det är adoption som kommer att ge oss våra älskade barn.

I lördags när vi var och fikade satt vi bredvid en familj där barnen förmodligen kom från Afrika. Otroligt söta barn och de såg så lyckliga ut!

Tidigare har jag inte sett så många adoptivbarn från Afrika, men de senaste veckorna har jag sett flera stycken. Det blir mer och mer vanligt. Jag tror dock att vi bestämt oss för Asien och då blir det Korea eller Taiwan. Thailand tar tydligen inte emot ansökningar just nu och Kina har sjukt lång väntetid.

Men som sagt. Innan vi skickar in papper och ställer oss i adoptionskö i något land så är det -minst- en IVF-behandling som gäller. Det ska bli spännande att komma in i det tänker igen. Jag hoppas bara att det inte kommer att handla om sprutor man ska blanda själv och sådant.

Slutligen så blev en av mina vänner mamma för första gången förra veckan. På andra IVF-behandlingen. Grattis, gumman! Jag kan lätt se dig som en Bugaboolattemamma. :-)

Hänt sedan sist

Inte så mycket som man kan tro. Föräldrakursen är nästan slut - Tack Gud! Nu kan vi gå in i utredningen med öppna ögon. I helgen träffade vi en vän som adopterat två underbara flickor från Indien och hon gav oss många bra tips. Tänk, om allt går efter planerna kanske man sitter här nästa år med ett barn från Kenya. Eller åtminstone befinner vi oss i Kenya.

Igår var jag hemma hos en vän och åt middag. Ytterligare en vän var ditbjuden och det visade sig snabbt att hon var gravid. Min första tanke var "Fan också, hur ska jag vara glad för hennes skull och inte bryta ihop", men det gick riktigt bra. Det visade sig att hon var en IVF-"kollega" och de hade lyckats på andra försöket. Då kunde jag inte vara ledsen och är faktiskt, helt ärligt, underbart glad för hennes/deras skull.

Jag misstänkte att det var något på gång i den vägen när jag träffade henne ensam sist gång. Det var för ett år sedan när vi genomlidit de första två försöken. Jag var mycket villig att prata av mig och hon lyssnade. Och ställde frågor. Och fler frågor. Något sa mig redan då att hon var för intresserad för att bara låta mig prata av mig.

Jag vet inte, vi kanske borde göra en IVF till? Fjärde gången gillt och allt det där...

Kluven...

Flera av de IVF-bloggar jag följer har lyckats med sina behandlingar de senaste dagarna. Jag är kluven. Det är jätteroligt att de lyckas, verkligen. Men varför lyckas inte vi?

Jag är lite negativ just nu, men det blir bättre. Det kommer att bli roligt att följa deras framsteg under de närmaste månaderna. Och förhoppningsvis följer vi efter.