Hänt sedan sist

Inte så mycket som man kan tro. Föräldrakursen är nästan slut - Tack Gud! Nu kan vi gå in i utredningen med öppna ögon. I helgen träffade vi en vän som adopterat två underbara flickor från Indien och hon gav oss många bra tips. Tänk, om allt går efter planerna kanske man sitter här nästa år med ett barn från Kenya. Eller åtminstone befinner vi oss i Kenya.

Igår var jag hemma hos en vän och åt middag. Ytterligare en vän var ditbjuden och det visade sig snabbt att hon var gravid. Min första tanke var "Fan också, hur ska jag vara glad för hennes skull och inte bryta ihop", men det gick riktigt bra. Det visade sig att hon var en IVF-"kollega" och de hade lyckats på andra försöket. Då kunde jag inte vara ledsen och är faktiskt, helt ärligt, underbart glad för hennes/deras skull.

Jag misstänkte att det var något på gång i den vägen när jag träffade henne ensam sist gång. Det var för ett år sedan när vi genomlidit de första två försöken. Jag var mycket villig att prata av mig och hon lyssnade. Och ställde frågor. Och fler frågor. Något sa mig redan då att hon var för intresserad för att bara låta mig prata av mig.

Jag vet inte, vi kanske borde göra en IVF till? Fjärde gången gillt och allt det där...