Imorse ringde jag till familjerätten igen. Jag trodde att samma telefontid gällde varje dag, 9-10. Tji fick jag. "Ring XX mellan kl 11 och 12. " Kvinnan i växeln hade ett otroligt trevligt och tillmötesgående sätt när jag kanske, eventuellt, sa något om hur otroligt svårt det är att få tag i de här människorna. Jag fick ett direktnummer. Yes! Som någon dessutom svarade på när jag ringde 11.01 idag. Dubbel-Yes!
Tydligen ska vi nu skicka in en ansökan om medgivandeutredning. Dessutom ska vi bifoga kopior av våra kursintyg. Den otroligt trevliga kvinnan i telefon lovade mig att skicka ansökan till mig så det bara var att skicka in den till dem i retur.
Jag frågade hur lång tid en sådan här utredning kan ta. På kursen sa vår lärare först 2-3 månader, och sedan 3-4 månader. Nu fick jag höra 6 månader. Ganska lång tid, men vi är på väg!
Fertilitetsresa till syskon
-
Nu är jag tillbaka!
Jag bloggade flitigt på *fertilitetsresa *som till slut ledde till vår
destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar ge...
4 år sedan
5 kommentarer:
Skönt att det gick bättre nu då! Direktnummer är en lyx i den där branchen och det är sällan man får tag på ett. Trodde själv att de varit utrotade sedan länge....
Skönt att ni är på gång! =)
Men nu har ni kommit ännu en bit vidare i alla fall, spännande! Tänk om det blir något nästa år...
Hej!
Kikade in på din blogg för första gången nu.
I ärlighetens namn upplevde jag inte de månader som gick från att hemutredningen påbörjades till att den var klar som särskilt långa. Det var på väg och på något sätt kändes det som att det var tid som på olika sätt behövdes. Tror vi började i februari och var klara till sommaren. Vi hade också en väldigt bra utredare, så det gav mycket mer än vad kursen gav. Kursen tyckte jag mest var störande.
Fast då var ju vårt problem att vi var så oändligt långt bak i alla köer hos organisationerna, så det spelade liksom ingen roll om det gick fort eller långsamt.
Vår sista IVF var mest en "för att adoptionskön är så j-vla lång"-IVF och den gjorde vi nästan 2 år efter avklarad hemutredning. Att bli gravid när jag kommit långt i en adoptionsprocess var jättejättekonstigt för mig. Jag var inte alls inställd på att bli gravid och jag blev jätteförvirrad och tyckte i ärlighetens namn att det mest av allt var jobbigt att inte adoptera fram till ganska långt in i graviditeten.
I efterhand vet jag inte riktigt vad jag borde gjort annorlunda, eller om något hade gått att göra annorlunda. Att köra IVF-behandlingarna tätare hade jag inte orkat. Att vänta med utredningen hade lett till mer osäkerhet... Hade jag inte blivit gravid hade nog vägen vi gick varit den bästa. Men nu när jag blev gravid blev den inte riktigt bra.
Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. :-o
Lycka till!
Håller tummarna att allt ska går bra!
Lycka till!
Agneta
Plusresan: Direktnummer är da shit! Jag tror att de insåg att jag bara blev mer och mer frustrerad...
Jenny: Ja, kanske nästa år eller åtminstone året därpå :)
Minnea: Jag längtar till att hemutredningen sätter igång, bara så att något händer! Kul att det lyckades på den där "utifall att"-IVF:en :)
Anita: Tack snälla. Det känns som om vi kommit en bit på väg nu i alla fall :)
Skicka en kommentar