Vaccinationsdos ett: Check!

Så där. Jag passade på att ta första Twinrix-dosen när jag ändå var inne i stan. Jag hittade ett ställe vid St. Eriksplan som var prisvärt, 490:-/dos. Dessutom var de hemskt trevliga och det gick fort.

Jag frågade om jag behövde ta vaccin mot både hepatit A och B och när man adopterar bör man ta båda. Att ta sprutor är inte min favoritsysselsättning, men vad gör man inte? Och som sköterskan sa, det har ju blivit en hel del sprutor och blodprov under de senaste åren, så jag är mer van vid dem nu.

Så nu har jag ett stämpelkort och en plan. Om tre-fyra veckor ska jag ta dos två och om sex månader dos tre. Jag ska få dit Maken också, det vore bra om vi låg i fas.

Sovdags

Nu har vi fixat två fina paket till pusselbitarna. I morgon ska vi äntligen skicka dem. Jag längtar så efter dem!

Måndagstanke & brevbesvikelse

Snarare handlar det om en helgtanke. Det slog nämligen både Maken och mig i helgen att vi kanske kunde börja skicka paket till de små, i synnerhet när vi fick Taiwanbrev från BFA där de skrev om just paketskickande. Jag trodde att det kanske var för tidigt eftersom vi inte fått någon tid för domstolsförhandlingarna ännu. Maken skickade i alla fall ett mail til BFA och fick svaret att vi visst kunde börja skicka paket nu. Ska plocka ihop ett "startpaket" denna vecka med lite vykort, foton och sådant. Sedan blir det ju julklappspaket också. Tänkte skicka ner de två Barbapapamysdjuren som jag köpt åt dem i julklapp, hoppas att de gillar sådant! Vill inte skicka ner kläder när jag inte är helt säker på storleken, men något sådant blir det nog också.

Besvikelsen då? Jo, Maken fick ett brev, poststämplat i Taiwan idag. Jag blev förstår eld och lågor och av formen på det att döma trodde jag att det kanske var foton eller något sådant. Lite skumt att de bara adresserade till Maken, men hey! Sånt kan ju hända.

Jag ringde till hans jobb och tiggde mig till att öppna det. Snacka om antiklimax. Det var en skraplott, förmodligen från någon pokersida. Gissa om jag var besviken? Och gissa om Maken skrattade åt mig...?

Alla sätt är bra utom de dåliga...?

Intervju med Jonas Wahlström om sina adopterade barn och hur de fick hem dem från Guatemala för cirka 27 år sedan... Skulle inte funka idag, va?

Apropå dagens nobelpris...

Jag är otroligt glad och tacksam över att IVF-forskningen får den uppmärksamhet och belöning som den förtjänar. Men jag håller trots allt även med denna skribent i Aftonbladet, på förekommen anledning... :)

Lördag förmiddag

Tack snälla för alla gratulationer! Både jag och Maken är mycket glada. Har precis vaknat efter en ganska tung natt. Jag gick och lade mig vid 21-tiden med massiv migrän, förmodligen av all spänning som bara släppte igår.

Anledningen till att det gått ganska snabbt är förmodligen en kombination av faktorer. Dels vet vi att vårt barnhem efterfrågade nya par precis när vi var klara med ansökan, dels var vi öppna för något äldre barn och syskon.

Taiwan har blivit mer restriktiva med utländska adoptioner, i synnerhet av små (friska) barn, så jag trodde faktiskt att det skulle ta längre tid än så här. Det verkar vara så att barn under två år i första hand är aktuella för inhemska adoptioner, medan barn runt två år och uppåt är mer aktuella för internationella adoptioner.

Jag ska fortsätta skriva om den fortsatta resan för att förbereda hämtning och resan, det är ju ett tag kvar tills dess vi ska hämta dem.

Mer matnyttigt

Det är ett syskonpar vi fått, ungefär 2 och 4 år gamla. Vi måste fundera på det där med namn, storkillen kanske är för stor för att byta namn så där huxflux? Varken jag eller Maken har tänkt att lägga upp bilder eller deras namn här. Det blir helt enkelt pusselbit 1 och 2. :)

Shit vad grejer det är att fundera på nu. Vi ska fixa iordning rummen till dem och ordna kläder och... Oj. Har försökt att ringa Föräldrakassan, men lade på när de sade att det var 260 personer före mig. Ska ringa igen och se om den där automatiska uppringningen funkar denna gång.

Men alla funderingar och all planering sker ändå med ett leende på läpparna. Vi ska faktiskt bli föräldrar!

Fredagslycka!

Maken ringde mig vid tiotiden. Jag låg kvar i sängen eftersom jag hade lite ont i huvudet. Han sa att han skulle försöka muntra upp mig lite. Sedan börjar han babbla om att han sitter och ser på ett par sötnosar. Min följdfråga var då om han börjat kolla på fler undulater, vi ska nämligen skaffa en till. Han svarade nekande, men att det var något annat han tittade på. Då började jag koppla och frågade om det var barn han tittade på. Jo, det var det. Våra barn? Jo, det var ju det också. När jag frågade om det var pojkar eller flickor svarade han bara med deras namn. När jag ännu en gång frågade om det var pojkar eller flickor svarade han att det skulle han inte säga. Retsticka där...

Jag är nästintill mållös. Vi har fått barnbesked! Två pojkar som verkar vara alldeles perfekta. Klänningarna jag köpt... Ja, det blir julklappar och presenter till barnhem. Det känns som om det gått hur fort som helst och jag fattar ingenting. Jag är bara lycklig - och otroligt gråtmild.

Vi vet inte så mycket om dem ännu, men är båda två helt överlyckliga. Jag skriver mer när jag vet mer. Nu ska jag försöka måla lite... :)

Söndag

Ännu en ganska skön höstdag utomhus. Det är lite kyligt nu, så det är rätt skönt att sitta inomhus. Ett första utkast klart. Skönt. Nu ska Maken på pokerkväll och jag ska se på Toy Story 3. I morgon ska jag slipa på svaren. 

Jag skriver på svenska först och sedan och sedan ska rubbet översättas till engelska. Jag hoppas att jag får svar från socialsekreteraren angående de frågor jag mailade henne i fredags också. Jag försöker hitta svaren till dessa själv, men det är inte helt lätt. Jag har dock hittat lite info om vart man vänder sig om man behöver ha hjälp med språkinlärningen.

Shoppingblogg...

...kan det nog bli här i veckan som kommer. Jag tänkte eventuellt lägga upp lite bilder på de saker vi köpt. I lite väl god tid kanske, men i alla fall...

På tisdag blir det nog en sväng till Myrorna igen. Alltid kul att bara gå runt och titta, tycker jag. Dessutom kan man ju hitta fynd där emellanåt. :-)

Artikel- och boktips

Igår var det en intressant artikel i Dagens Nyheter angående en bok som snart kommer ut: Adoption: banden som gör oss till familj av Mary Juusela.  Jag hittade boken först när jag var ute och sökte efter litteratur och sedan kom jag ihåg att en vän, A1, hade berättat om just den artikeln igår. Som tur var fanns den på nätet.

Boken kommer ut den 6 september och jag är jättesugen på den. Ska nog beställa den redan i helgen via Bokus.

Brist.

Jag gick runt på stan idag och upptäckte att någonting saknas i svenska bokaffärer. "Mitt första år"-böcker för adoptionsfamiljer. Jag menar, let's face it, vi kommer nog inte att få uppleva ultraljud och förlossningar...

Jag kollade på stora barnavdelningen på NK, bokhandeln på NK, en liten bokhandel i Kulturhuset och Akademibokhandeln vid Sergels torg. Inga träffar. Vid en direkt fråga visste de inte ens att det fanns. Jag blev bra bemött på alla ställen, men NK:s bokhandel verkade inte riktigt se behovet. På barnavdelningen gjorde de en anteckning och sa i alla fall att de skulle kolla upp det.

Det fanns dock två böcker på Akademibokhandeln som ev skulle kunna funka. Jag skulle gärna lägga upp bättre bilder på dem, men min dator är inte helt samarbetsvillig just nu (läs: är mer än lovligt kass). Jag har dock de bilder som jag tog med hjälp av världens bästa A1. Hon höll och jag fotade. Gissa vilken bok hon gillade bäst...?





Båda var för övrigt snygga och välstrukturerade. Om man beställer dem på internet, t ex Bokus, blir det dessutom så mycket billigare. Älska Bokus.

När jag googlade, innan datorn dog, tittade jag på engelska träffar. Det fanns helt klart mer att välja på där. Men hur bra är det att ha en engelsk bok? Ska vi helt enkelt göra ett eget album?

Nästa steg...

Jag mår oförskämt bra. Idag var jag på en intervju som gick ruskigt bra (tror jag i alla fall...) och när vi kom hem låg ett brev och väntade på oss. Inuti stod:


Jag har läst genom häftet för första gången nu, vi får se hur många lästillfällen det blir.

Dessutom kollar jag in barnsaker, -möbler och annat. Lite tidigt, men det är så spännande! :-)

Allt är skickat!

Yes, i går kom de översatta papperen tillbaka och i och med detta var allt klart för inskickning till adoptionsbyrån. Det var för tungt att skickas som rek, det blev ett paket istället. Det finns mer papper som ska skickas, men inte i detta första skede.

När Maken pratade med organisationen fick han veta att barnhemmet frågat när ansökningarna kommer att skickas till dem. Ska vi tolka det som om det kanske kommer att gå snabbare än vad vi trott tidigare? Hoppas det! :-)

Cred till vår översättare, Roger Tanner också. Alltid otroligt snabba svar när jag mailat honom. Dessutom är han effektiv och som grädde på moset även billig. Vi rekommenderar verkligen honom!

Typiskt Taiwan?

Jag har en lätt allergi gentemot allt för mycket rosa och det här ser inte ut som ett turistmål som vi kommer att besöka - om inte för att enbart förundras en stund och sedan dra snabbare än en avlöning...

Nä men...

...om man skulle ta och börja planera lite för ett barn då'rå...








Som hittat! Vi tar två! *obs! galghumor*

Oj.

Vi fick ett brev igår. Från BFA-A, en av de adoptionsorganisationer vi står i kö hos. I brevet stod det att vi är framme i kön om vi fortfarande vill adoptera från Taiwan. Helt overkligt. Det är dags. :-) Jag sitter med tårar i ögonen just nu.

Cirka 18 månader kan det ta. Om ett och ett halvt år kan vi vara föräldrar. Två graviditeter. Nej, 18 månader låter som en kortare tid, vi säger det istället.

Wow.

Dags att sätta ihop handlingarna för utlandet. Och gå ner i vikt rätt fort. 6-7 kilo behöver jag få bort ganska snabbt. Taiwan har BMI-krav också nämligen, men "bara" 30.

Oj.

Länkdags

Texten som jag skrev om tidigare idag hittar du här. Det är en speciell väg att gå, att adoptera. Så många saker att behöva tänka på.

Helgdags!

Sprutorna funkar så där och nu känns det i alla fall att något händer med äggen. Vi får se vad Dr G säger på måndag.

Bredvid mig på fiket, sitter ett par underbart söta adoptivbarn med sin mamma. Det känns rätt på något vis. Vägen till att få barn är intressant, men vilken av de båda avtagsvägarna som det blir får vi se. Korsningen närmar sig med stormsteg och just nu spelar det faktiskt ingen roll vilken riktning vi tar. Vi tar den gemensamt och med samma mål i sikte: en större familj.

Jag hoppas att alla får en skön helg och att den är avkopplande. Ingen eld för mig, men väl god mat, lite vin och trevligt sällskap.

... och något positivt

I fredags hämtade jag och Maken var sitt rekommenderat brev. I dessa fanns besked om att utredningen var klar och att nämnden godkänt oss som blivande adoptionsföräldrar. Vi är redo att skicka in papperen till adoptionsbyråerna! :-)