Pojkarna

Vi fick alltså sju foton på pusselbitarna idag. Dessutom skickade de rapporter på hur de sover och äter, vad de äter, hur de tröstas, o s v. Rapporten slutade med att konstatera att pojkarna tyckte om de senaste presenterna vi skickade. Skönt.

En socialarbetare har hjälpt dem att sätta upp foton på oss vid deras sängar. Båda pojkarna kan peka ut oss nu. Storkillen vet också att vi ska komma och hämta dem. Han ser fram emot att sitta på ett flygplan. :-)

Korten är så viktiga för oss, i synnerhet med tanke på att de växer så snabbt. Eller, jag vet inte. Stora killen har växt två centimeter sedan vi fick förra rapporten och jag vet inte ens om det är mycket, lite eller normalt. Tänk, om några månader kommer jag att lära mig sådana saker!

Imorgon ska jag åka in till stan och leta presenter igen. Stora pusselbiten fyller år snart och vi ska skicka ett paket till honom (och till hans bror) i helgen.

Åh vad jag längtar! Under tiden läser jag Kvarnlyckans blogg och njuter av deras resa. I morgon blir de en familj på fyra!

Mer matnyttigt

Det är ett syskonpar vi fått, ungefär 2 och 4 år gamla. Vi måste fundera på det där med namn, storkillen kanske är för stor för att byta namn så där huxflux? Varken jag eller Maken har tänkt att lägga upp bilder eller deras namn här. Det blir helt enkelt pusselbit 1 och 2. :)

Shit vad grejer det är att fundera på nu. Vi ska fixa iordning rummen till dem och ordna kläder och... Oj. Har försökt att ringa Föräldrakassan, men lade på när de sade att det var 260 personer före mig. Ska ringa igen och se om den där automatiska uppringningen funkar denna gång.

Men alla funderingar och all planering sker ändå med ett leende på läpparna. Vi ska faktiskt bli föräldrar!

Fredagslycka!

Maken ringde mig vid tiotiden. Jag låg kvar i sängen eftersom jag hade lite ont i huvudet. Han sa att han skulle försöka muntra upp mig lite. Sedan börjar han babbla om att han sitter och ser på ett par sötnosar. Min följdfråga var då om han börjat kolla på fler undulater, vi ska nämligen skaffa en till. Han svarade nekande, men att det var något annat han tittade på. Då började jag koppla och frågade om det var barn han tittade på. Jo, det var det. Våra barn? Jo, det var ju det också. När jag frågade om det var pojkar eller flickor svarade han bara med deras namn. När jag ännu en gång frågade om det var pojkar eller flickor svarade han att det skulle han inte säga. Retsticka där...

Jag är nästintill mållös. Vi har fått barnbesked! Två pojkar som verkar vara alldeles perfekta. Klänningarna jag köpt... Ja, det blir julklappar och presenter till barnhem. Det känns som om det gått hur fort som helst och jag fattar ingenting. Jag är bara lycklig - och otroligt gråtmild.

Vi vet inte så mycket om dem ännu, men är båda två helt överlyckliga. Jag skriver mer när jag vet mer. Nu ska jag försöka måla lite... :)