Pojkarna

Vi fick alltså sju foton på pusselbitarna idag. Dessutom skickade de rapporter på hur de sover och äter, vad de äter, hur de tröstas, o s v. Rapporten slutade med att konstatera att pojkarna tyckte om de senaste presenterna vi skickade. Skönt.

En socialarbetare har hjälpt dem att sätta upp foton på oss vid deras sängar. Båda pojkarna kan peka ut oss nu. Storkillen vet också att vi ska komma och hämta dem. Han ser fram emot att sitta på ett flygplan. :-)

Korten är så viktiga för oss, i synnerhet med tanke på att de växer så snabbt. Eller, jag vet inte. Stora killen har växt två centimeter sedan vi fick förra rapporten och jag vet inte ens om det är mycket, lite eller normalt. Tänk, om några månader kommer jag att lära mig sådana saker!

Imorgon ska jag åka in till stan och leta presenter igen. Stora pusselbiten fyller år snart och vi ska skicka ett paket till honom (och till hans bror) i helgen.

Åh vad jag längtar! Under tiden läser jag Kvarnlyckans blogg och njuter av deras resa. I morgon blir de en familj på fyra!

En känsla av att inte riktigt räcka till...

Första riktiga arbetsdagen sedan innan jul och jag känner mig redan stressad för att jag inte hunnit skriva här på ett par dagar (OK då, typ två dagar). Igår hade vi spelkväll hemma hos vänner, så då blev det inget skrivande, bara lite bloggläsande och dito kommenterande när vi kom hem sent i går kväll.

Inte så mycket nytt här, vi lever fortfarande på känslan av att blivit klara med pusselbitarnas båda rum. Idag skulle vi skicka två nya paketpåsar till dem med lite presenter, men det blev lite uppskjutet. Vi lyckades köpa en så pass stor bil till P2 så att den inte gick ner i Postens största portopåse. Det blir därför så att jag ska bege mig in till stan i morgon för att hitta en mindre variant.

Varför det blir bilar i present? Jag minns inte om jag skrivit om detta tidigare men vi skickade pusselbitarna var sitt gosedjur i förra paketet och eftersom jag älskar Barbapapa var inte valet så svårt. Klart att de skulle ha varsin Barbaskön! Tyvärr verkar det dock som om de blev lite rädda för de där svarta sakerna. Oops... Vi fick därefter ganska handfasta tips om att skicka bilar och saker som låter. :)

Förresten, är det någon som har tips på "plingplongleksaker" - look mummy, I made a new word :) - som barn i 2-3 årsåldern gillar? Jag måste erkänna att det är ganska svårt att klura ut sådana leksaker eftersom jag alltid köpt ganska tysta och stillsamma presenter till vänners barn. :)

Sovdags

Nu har vi fixat två fina paket till pusselbitarna. I morgon ska vi äntligen skicka dem. Jag längtar så efter dem!