Maken ringde mig vid tiotiden. Jag låg kvar i sängen eftersom jag hade lite ont i huvudet. Han sa att han skulle försöka muntra upp mig lite. Sedan börjar han babbla om att han sitter och ser på ett par sötnosar. Min följdfråga var då om han börjat kolla på fler undulater, vi ska nämligen skaffa en till. Han svarade nekande, men att det var något annat han tittade på. Då började jag koppla och frågade om det var barn han tittade på. Jo, det var det. Våra barn? Jo, det var ju det också. När jag frågade om det var pojkar eller flickor svarade han bara med deras namn. När jag ännu en gång frågade om det var pojkar eller flickor svarade han att det skulle han inte säga. Retsticka där...
Jag är nästintill mållös. Vi har fått barnbesked! Två pojkar som verkar vara alldeles perfekta. Klänningarna jag köpt... Ja, det blir julklappar och presenter till barnhem. Det känns som om det gått hur fort som helst och jag fattar ingenting. Jag är bara lycklig - och otroligt gråtmild.
Vi vet inte så mycket om dem ännu, men är båda två helt överlyckliga. Jag skriver mer när jag vet mer. Nu ska jag försöka måla lite... :)
