Torsdag kväll

I morgon ska jag försöka hinna ringa Dr G och bestämma ett nytt möte. Vi har kommit fram till att vi lika gärna kan göra de två gratisförsök vi har kvar och se det som en bonus. Det är nog dock så att vi måste inse att vi förmodligen inte kommer att bli föräldrar den här vägen. Men föräldrar *ska* vi bli, på ett eller annat sätt.

Jag ska gå in för att gå ner de där kilona för att komma ner till BMI 28-29 som krävs för att få adoptera från Korea eller Taiwan.

Jag ska försöka ta det lugnare. Det var inte roligt när min egen mor sade att det här försöket misslyckats för att jag stressat så mycket. Tänk om det är så? Jag är dock inte en person som gillar att ha det hur lugnt som helst, det blir trist.

*känsliga läsare varnas*

Det har varit en ganska lugn dag idag, trots allt. Jag kan inte bryta ihop när jag har mycket att göra, så det borde inte vara någon fara förrän tidigast lördag. Det är lite överdrivet kanske, men det känns som om det ligger gråt och bara väntar på att jag ska börja ta det lugnt.

Idag började jag gråta två gånger. En gång när jag berättade för en kille på jobbet, som vet att vi håller på med det här, att det inte tagit och en gång när jag var på toaletten. Och här kommer det där lite läskiga, som jag bara måste fråga (Bästa brodern i hela världen, om t ex du känner att det blir för mycket info här är det bara att backa till en annan sida...)

När jag var på toaletten kom det ut något. Jag kan inte säga vad det var, och just nu sitter jag och sparkar mig själv för att jag inte fotade det och visade läkaren när vi träffar honom.  Hur jävla sjuk i huvudet *blir* man egentligen av de här behandlingarna? Jag antar att det är någon sorts restavfall, för ett missfall skulle väl inte synas så ordentligt? Jag menar, så länge var det ju inte i mig.

Sorry, jag vet att det här var en aning äckelmagat. Jag ska återgå till de vanliga inläggen nu.

Testdag...

...och det var negativt. Dessutom kom det mer blod. Ännu en gång har jag varit skendräktig. Har gråtit i 20 min i Makens famn. Är dock lugnare nu. Det är nog dags att inse att IVF förmodligen inte är vår grej. Ska ringa Huddinge idag och meddela.

Tack för era tummar och stöd, men nu kan ni släppa dem för mig. Det finns dock flera personer som fortfarande behöver en tumme eller två, så jag håller dem.

Dags för en vanlig dag på jobbet. Hoppas att det går bra.

Mors dag på söndag. Det skulle vara roligt att få fira den dagen för mig någon gång. Hoppas...

Sorry, men jag börjar bli deppig igen.

Måndag kväll: ältande

Typiskt, allt har känts bra idag. Jag har t o m mått illa större delen av dagen och det såg jag som mycket positivt. Tyvärr syntes en viss spotting på kvällen och nu känns det mest sk*t. Jag har fortfarande inte mensvärk, och jag har inte gett upp hopp helt och hållet. Det finns bara en liten, men stadigt växande, gnagande oro i mig.

Maken hämtade mig efter jobbet och jag frågade honom om jag var onormal eftersom jag inte reagerat mer än vad jag gjort. Trots oron känns det inte som det är ett oöverstigligt hinder. Det kan bero på att det är fjärde gången, det kan bero på att vi kommit en bra bit på väg i adoptionssvängen, det kan också helt enkelt bero på att jag inte riktigt vet hur utfallet blir.

Jag läser så många kommentarer som säger att det är OK med små blödningar, att man kan vara gravid ändå. Jag är ledsen, men just nu är det enda jag tänker: Så f*n heller! Det finns säkert de som varit med om lyckliga slut, och det vet jag att det gör, men jag är inte säker på att det här är vår väg att gå. Om det skulle bli ett positivt besked i morgon kommer jag med 150% säkerhet ha en helt annan melodi på skällan, men just nu är det så här jag tänker.

Jag är ledsen för att jag ältar. Det är för tidigt att säga varken bu eller bä så det enda jag kan säga med säkerhet är: Tack för alla kommentarer och tummar! Det hjälper mig mer än vad ni någonsin kan ana. Eller förresten,  ni vet exakt hur mycket det betyder, och jag försöker svara på alla inlägg hos er i gengäld. Det är en underbart fin gemenskap inom IVF-svängen och jag är glad att jag hittat er.

Kramar,
TG (Jag håller på att fundera ut mitt nya nick. Det är nog dags att pensionera flickan, efter lång och trogen tjänst...)

Söndag inomhus - RD 13

Det var svårt att gå ut i trädgården idag. Spöregn, hagel och blixtar som slog så att Makens dator gick igång från vänteläge. Jag *avskyr* att vara ensam hemma vid åskväder.

Jag har jobbat en hel del, jag ska ha betygssamtal med ett par klasser imorgon. Det finns dock en risk för att de inte kommer att bli nöjda med de betyg jag satt. Let's face it, de är inte helt bra, alla dessa uppsatser.

Har inte nojat så mycket idag. Jag mår lite illa, har halsbränna (kan i o f s bero på de obscena mängder juice jag hällt i mig idag) och ingen förnimmelse till mensvärk. *ta i trä*

Vi får se. Just nu känns det bra, men om det är något jag lärt mig under de här två åren så är det att jag inte ska ta ut något i förskott och att något som känns bra snabbt kan vändas i förtvivlan.

Jag hoppas att ni haft en bra dag, oavsett väder. I morgon är det måndag och snart är det testdag!

Ruvardag 10 - typ

Jag har aldrig varit den i familjen som är bäst på matte. Inte ens i närheten. Det spelar dock ingen roll för det enda jag gör nu är går runt och väntar. Väntar och väntar.

Det spänner i magen och jag mår lite illa nästan hela dagarna. Den logiska delen av mig säger att det är proggarna som skämtar aprilo med mig. Att mensen kommer att dyka upp som ett brev på posten snart. Att testdagen kommer att vara ett mörkt töcken

Men... det spänner i magen och jag mår lite illa nästan hela dagarna. Den rosa-fluff delen av mig vill dansa på gatorna och längtar till testdag.

Båda delar av mig. Båda lika starka. Jag får säga som Highlander: There can be only one!

Dröm

Drömde inatt att jag gick på toaletten och såg att jag blödde som en tokig. Jag vaknade till av drömmen och jag minns att jag tänkte "OK, så det var det". Har inte drömt så förut och det var riktigt läskigt.

Det börjar snart bli dags för ödets minut nu och rent spontant vill jag bli nedsövd till nästa helg, ungefär. Eller till fredag morgon, jag ska nämligen gå och se "Sex and the City 2" med vänner på fredag kväll.

Fint väder här i Hufvudstaden idag också. Jag ska jobba hela dagen med min uppsats. Tjo*fcking*ho.

Ha en underbar dag! Själv ska jag undvika att gå på toaletten. :-)

Hmm...

Blivande mensvärk eller något annat? Vet inte och vågar inte tro. Vi får se.

Jag har läst om så många minus de senaste dagarna och det krossar mitt hjärta. Om inte de, så varför ska vi?

Fan.

Inget klart bevis ännu, men jag tror att denna 4:e IVF är en plump till i protokollet. Varför? Jag bet just av huvudet på Maken när han ringde. Bildligt, men i alla fall inte bra. Visserligen sa han något puckat, och visserligen var jag helt slut efter att ha stått på ett överfullt pendeltåg, men jag var riktigt PMS:igt arg.

Nu är han kvar på jobbet - förmodligen för att ge mig en chans att lugna ner mig - och jag går runt hemma och städar. Det sistnämnda är för övrigt också ett tecken på den kommande apolalypsen...

Och hur är det med er? Bra dag?

Lördag på landet

I dag har vi haft en skön dag ute hos Svärföräldrarna. Enda saken jag retat mig på är Svärfar, men på ett positivt sätt, trots allt. Han gick runt hela dagen och sa åt mig att jag inte skulle göra något, bara vila. Inte dra skottkärran med jord till komposten. Inte gräva upp buskarna Svärmor ville ha hjälp med. Inte... Ja, ni fattar. Jag ska tydligen inte stressa heller. Svårt att få det att ske, men jag ska försöka.

Det är gulligt att de försöker vara så supportande som möjligt, men allvarligt talat! Det känns ibland som om den enda saken som är bra med mig är att jag ska vara kärlet som föder upp nästa generation. När vi nu har problem med just uppfödandet känns det lite jobbigt.

Jag var ganska grinig där ute, men när vi åkte hem var allt bra mellan oss i alla fall. De är gulliga och vill väl, men jag vill inte känna den här pressen på mig. Jag vill dessutom inte sitta still som en liten prinsessa. Inte min stil.

Kan inte säga att det dykt upp några fler symptom, men det spänner i magen då och då under dagen. Är också illamående och har halsbränna. Jag tycker att det är goda tecken, men Maken säger att jag sa samma sak förra gången.Han är aningen mer skepisk till utfallet än jag. Jag blir alltid positiv när jag är mitt inne i proceduren, jag känner alltid saker som senare inte stämmer.

Ruvning pågår...

...men jag har absolut inga nyheter att komma med. Visst, det hugger till lite i magen då och då och jag känner mig plufsigare än vanligt. Dessutom har jag halsbränna och är konstant törstig. Men jag kan inte säga om det är vanliga biverkningar från hormonerna eller om Målly/Mållgan verkligen vill stanna hos oss.

Så fort jag säger till Maken att jag mår så och så säger han att det har jag sagt tidigare, m a o att jag är skendräktig. Och det kanske stämmer, vem vet...?

Tisdag

Inga speciella känslor idag, men jag har mått lite illa och så. Jag vet att det är progesteronet, men det känns ändå lite intressant. Hur nu illamående kan vara intressant? Man blir lite småpuckad när man letar symptom... :)

Så där...

Sex ägg togs ut i fredags. Av dem var det ett som var tomt och ett som inte svarade. Fyra stycken började odlas  och av dessa finns det ett ägg som är på odling några dagar till och ett som sattes tillbaka. Vår egen Målly/Mållgan. Främst därför att just nu är det bara några få som vet om att hen finns, för andra är det bara en fantasifigur. :)

Vi såg på skärmen, men jag fotade inte. Inte för att jag inte ville, utan för att Maken skulle tycka att jag var knäpp om jag började fota redan nu. Det får vänta till senare...

Jag fick inga speciella förhållningsorder, men jag tror kanske inte att det var helt bra att jag kom i en ganska het diskussion med Maken när vi var tillbaka i bilen igen. Nu gäller dock lugn och harmoni. Jag ska vara harmonisk om jag så ska slå någon för att nå det. :) Inte mer stress än jag absolut måste. Inga lightdrycker heller. Där har jag i o f s tur, jag gillar inte dem utan föredrar vatten.

Det ägg som odlas några dagar senare ska gå till frysen om det ser bra ut. Wow, vi har aldrig kommit så långt förut.

Den 25 är det provdag. 15 dagar... Undrar hur länge jag kan hålla mig? Förmodligen ända fram till testdag, jag vill inte bli besviken.

Men ja, det var min dag. Jag har legat i soffan sen jag kom hem, var inte på humör att flytta mig någonstans. Nu har jag tvättat en maskin tvätt, men det är allt.

Måndag morgon...

Inga nyheter är bra nyheter, right? De har inte ringt från sjukhuset ännu och då är väl oddsen ganska bra inför en ev tillbakaflyttning i em? Eller brukar de inte höra av sig? På Sophiahemmet gjorde de det, men de kanske inte gör det här?

Bry er inte om mig, jag är bara lite nojig. Lägg till hormoner på det så kan det bli en riktigt rolig cocktail...

Nu: till jobbet ett par timmar för att förbereda de lektioner jag missar idag...

Progesteron. Ruvardag -1 och de vill att jag ska börja ta dessa redan idag. OK, men då är det säkrast att det ger resultat...! :)



Nu: Firande av födelsedagsbarn, några dagar i efterskott. Vi har t o m varit och shoppat i AIK-land...

Väntan...

Jag börjar faktiskt bli lite nervös nu. Tänk om de ringer på måndag och säger att det inte är någon idé att vi kommer in på eftermiddagen?

Både jag och maken aktiverar oss så mycket som möjligt nu under helgen, men sådana här stunder, när jag bara sitter och funderar, kommer tankarna bara upp i huvudet på mig igen. Tänk om...

Sekunden senare sitter jag i och för sig och intalar mig själv att det är den här gången som är gången B som i bebis, men vem vet...

Dagen Ä

Vi var på plats på Huddinge sjukhus ganska tidigt i morse. Jag hade skrivit upp att vi skulle vara där 9.45, Maken hade skrivit upp att vi skulle vara där 8.30. Som den tidsbesatta människa jag är krävde jag att vi skulle vara där 8.30.

Vilorummet (britsen med draperier kring) vi skulle vara i före och efter äggplocket var inte så vidare trivsamt, men det fyllde sin funktion. Vi kom in vid 9.30 ca och allt gick smidigt där inne. Tydligen somnade jag när de gav mig "fredagsmyset" som sköterskan kallade det. Enligt maken snarkade jag i alla fall.

När allt var klart fick jag hjälp tillbaka till bristen och jag somnade ganska fort, slocknade som en sten. Maken satt och läste tidningen under tiden tills jag fick klartecken att äta, gå på toaletten och åka hem. Jag tror att det var en av de godaste smörgåsarna jag någonsin ätit.

Sex ägg blev det. Precis som förra gången, för övrigt för exakt ett år sedan. När jag sökte efter inlägget såg jag att det var exakt ett år sedan och det känns skumt. Hoppas på ett bättre resultat denna gång! Jag tror att både jag och Maken har varit relativt lugna den här omgången. Det känns inte som lika livsavgörande när vi också skickat in alla nödvändiga dokument till adoptionsbyråer (mer om detta senare). Med detta sagt menar jag absolut inte att vi inte skulle bli överlyckliga om det här försöket skulle vara det avgörande. det skulle vara helt underbart. Jag är bara inte övertygad om att IVF är den enda vägen att gå. Vägen är ingenting, målet är allt. Och målet är vårt/våra barn.

Det mest positiva var nog dock att Makens prov visade sig vara tillräckligt bra för att räcka till den här omgången. Om han inte haft ett bra prov hade han också behövt få lite "fredagsmys" och göra en djupare undersökning. Och i så fall hade vi inte fått köra hem bilen utan ha kvar den vid sjukhuset.

Sedan körde Maken hem mig till soffan och där har jag befunnit mig sedan dess. TV-tittande i alla dess former är vad jag ägnat mig åt idag. Det och fotograferat med telefonen.

Nu gäller det bara att vänta. Hela helgen och fram till måndag vid halv två när ägget/-en ska tillbaka. Om allt går som det ska då är det testdag den 25 maj. Men vi kör ett steg i taget. Först och främst håller vi en tumme att det blir tillbakasättning på måndag, OK?

OK

På väg hem nu. Allt bra, tror jag. 6 ägg utplockade. Tillbaka måndag em. Testdag 25 maj...

Lite ont nu, men det blir väl bättre.

På plats...

...för äggplock. Jag måste dock erkänna att jag har känt mig sexigare tidigare, trots skön rock & knästrumpor. :-)

Förmodligen är vi också tidiga, vi får se när det blir dags för mig.

Lättnad.

Åtminstone 4-5 ägg kunde han se i morse, den gode Dr G. Jag svarade tydligen bra på dos-ökandet. Preliminär ÄP på fredag och därmed ev tillbakasättning på måndag. Vi får se hur schemat går ihop efter att jag får telefonsamtalet från Dr G i eftermiddag. Då bestäms tiderna på allvar, om mina hormonvärden är bra. Jag hoppas bara att det blir några fina ägg och något att sätta tillbaka.

Jag vet inte om det hör till behandlingen, men jag mår ofta illa - speciellt under förmiddagarna - och har även mindre matlust. Helt OK, jag har tappat i vikt under den här behandlingen om man jämför med de andra tre...