Lördag på landet

I dag har vi haft en skön dag ute hos Svärföräldrarna. Enda saken jag retat mig på är Svärfar, men på ett positivt sätt, trots allt. Han gick runt hela dagen och sa åt mig att jag inte skulle göra något, bara vila. Inte dra skottkärran med jord till komposten. Inte gräva upp buskarna Svärmor ville ha hjälp med. Inte... Ja, ni fattar. Jag ska tydligen inte stressa heller. Svårt att få det att ske, men jag ska försöka.

Det är gulligt att de försöker vara så supportande som möjligt, men allvarligt talat! Det känns ibland som om den enda saken som är bra med mig är att jag ska vara kärlet som föder upp nästa generation. När vi nu har problem med just uppfödandet känns det lite jobbigt.

Jag var ganska grinig där ute, men när vi åkte hem var allt bra mellan oss i alla fall. De är gulliga och vill väl, men jag vill inte känna den här pressen på mig. Jag vill dessutom inte sitta still som en liten prinsessa. Inte min stil.

Kan inte säga att det dykt upp några fler symptom, men det spänner i magen då och då under dagen. Är också illamående och har halsbränna. Jag tycker att det är goda tecken, men Maken säger att jag sa samma sak förra gången.Han är aningen mer skepisk till utfallet än jag. Jag blir alltid positiv när jag är mitt inne i proceduren, jag känner alltid saker som senare inte stämmer.