tisdag, maj 25, 2010

Testdag...

...och det var negativt. Dessutom kom det mer blod. Ännu en gång har jag varit skendräktig. Har gråtit i 20 min i Makens famn. Är dock lugnare nu. Det är nog dags att inse att IVF förmodligen inte är vår grej. Ska ringa Huddinge idag och meddela.

Tack för era tummar och stöd, men nu kan ni släppa dem för mig. Det finns dock flera personer som fortfarande behöver en tumme eller två, så jag håller dem.

Dags för en vanlig dag på jobbet. Hoppas att det går bra.

Mors dag på söndag. Det skulle vara roligt att få fira den dagen för mig någon gång. Hoppas...

Sorry, men jag börjar bli deppig igen.




9 kommentarer:

MDB sa...

Åh vad tråkigt att höra att resultatet var negativt. Många kramar!

Jeane Quidote sa...

Jag vet inte vad jag kan säga mer än att jag tänker på dig och er. Det finns ingen rättvisa i det här. Många kramar från mig till dig

Tea sa...

Nej vad tråkigt! Tänker på dig. kram

Lisa sa...

Fy sjutton vad trist. Det är sa himla orättvist... Vet att inga ord egentligen hjälper men ville ända skriva nat. Ta hand om varann.

Kramar

Minnea sa...

Vad tråkigt att höra.

Jag har varit i en sits som påminde om din, 7 misslyckade återföranden och en katastrof-ivf som slutade i ambulans och 7 dygn på sjukhus med inre blödningar. Jag har sedan 2004, då våra försök började, följt många, många barnlösa på nätet.

En sak är jag helt säker på: På ett eller annat sätt kommer du nå i mål. Du kommer bli mamma och få världens underbaraste unge. Den dagen kommer vägen ha varit självklart rätt till just det barnet.

Att jag är säker på det handlar om att du verkar ha precis allt det som krävs för att kampen ska få ett lyckligt slut. Du är envis. Du är beredd att göra behandlingar och utforska andra vägar. Du sitter inte bara och väntar och hoppas, utan du är aktiv och kämpar. Alla som gör så blir mammor i slutänden.

Sedan är det svårt att välja väg. Det är jättesvårt att veta när det är bra att göra fler IVF och inte. Tror inte man kan och bör bestämma sig för hårt för det. Men som det är nu tror jag att du behöver vila ett tag. Låta sorgerna och såren läka lite och se om kraften kommer tillbaka.

Och kom ihåg: förr eller senare blir du mamma. Frågan är hur och när, inte om.

TeachMom sa...

Tack, alla! Det är underbart att ha cybervänner som ni! :)

Anonym sa...

Vill bara säga att jag är jätteledsen för er skull !
Kram Jenny

TeachMom sa...

Tack, söta rara!

Joanna sa...

:( Åh vännen. Jag är så otroligt ledsen för er skull. Jätteorättvist...

STOR KRAM!!

Lilypie Waiting to Adopt tickers
.