Testdag...

...och det var negativt. Dessutom kom det mer blod. Ännu en gång har jag varit skendräktig. Har gråtit i 20 min i Makens famn. Är dock lugnare nu. Det är nog dags att inse att IVF förmodligen inte är vår grej. Ska ringa Huddinge idag och meddela.

Tack för era tummar och stöd, men nu kan ni släppa dem för mig. Det finns dock flera personer som fortfarande behöver en tumme eller två, så jag håller dem.

Dags för en vanlig dag på jobbet. Hoppas att det går bra.

Mors dag på söndag. Det skulle vara roligt att få fira den dagen för mig någon gång. Hoppas...

Sorry, men jag börjar bli deppig igen.

Helvete också

Jag började gråta på pendeltåget idag och inte av en positiv anledning. Dåliga nyheter är aldrig roligt att få höra. Det är inte ens dåliga nyheter utan snarare fruktansvärda dito. Svårt att veta vad man ska säga, men alla i samma situation blir så sammansvetsade så det känns naturligt att kommentera. Jag håller tummar och tår för att det kommer att gå vägen så småningom.

Själv råkade jag ut för ett mindre set-back i eftermidags, men på inget sätt lika allvarligt. Jag skulle hämta ut mer ampuller på Apoteket eftersom jag inte fick ut hela dosen när jag hämtade hela laddningen före påsk. I går förstod jag att jag skulle behöva hämta den ganska omgående, en förpackning räcker två dagar med min nuvarande dos på 375 IE... Hittade jag receptet när jag kom till Apoteket? Njet. Fick åka hem i ogjort syfte.

Nu sitter jag dock och funderar på om de eventuellt behöll receptet när dosen inte fanns inne. Brukar de göra så, månne? Måste nog ringa in till Klarabergsgatan och fråga dem...

Onsdag 27/5

Tack snälla för all uppmuntran! Min mens verkar dock ha satt igång på allvar och allt hopp är nu förmodligen ute. Besvikelsen är stor hos både mig & Maken.

Idag är det dock Dagen L som i Läkarbesök. Vi får se vad de säger, mirakel har ju inträffat förut. Om inte annat kan vi diskutera med läkaren hur vi ska gå vidare. Sist gång rekommenderade de oss att inte prova igen, men den här gången blev det bättre ägg, så kanske...

Måndag 25/5-09

Blod i morse också. Inte mycket men tillräckligt för att jag skulle tillbringa en halvtimme i sängen, gråtande. Gjorde även testet de skickade med och det ser faktiskt ut som om det är kört. Vi går dit på vår tid på onsdag, trots allt.

Nu sitter jag bara och har ont i magen. Jag trodde faktiskt att det var vår tur den här gången. Vad hände?

Ni som känner att ni fortfarande vill hålla en tumme, gör det till onsdag em är ni snälla. Det kan hända mirakel, även om jag börjar bli lätt skeptisk...