Börja om från början...

Nej, det blev ett negativt besked. Det har gått ett litet tag nu och det känns inte lika förkrossande som det gjorde i söndags kväll när jag insåg att jag började blöda.

Läkaren var mycket pedagogisk och gick genom allt som hänt under samtliga behandlingar. Tydligen har vi nu ett problem till. Förutom Makens simmare som inte är av den allra uthålligaste sorten, är även min äggproduktion inte den allra bästa. Konstigt, det har jag inte hört förut. Det blir kanske så när man gjort flera behandlingar på ett år och dessutom är klart 30+.

Vi diskuterade möjligheten att göra ett försök till. Läkaren tyckte att vi kunde köra en gång till, men att vi även skulle fundera på andra vägar att gå, alltså adoption. Om vi väljer att göra ytterligare en IVF på Sophiahemmet kommer vi förmodligen att göra ett annat upplägg med sprutorna. Istället för att gå ut lägre och sedan öka ska vi göra tvärtom. Dessutom var det något om laserbehandling i slutfasen för att göra det enklare för äggen att utvecklas.

Det blir dock inte start för IVF 4 förrän tidigast i augusti. Vi får se, sedan kanske det blir ett par försök på Huddinge också, de är ju gratis...

Idag kommer jag att ringa vår stadsdel för att bestämma tid för att starta utredning inför adoption. Vi känner båda att det är dags att ta detta steg. Vår pusselbit kommer att dyka upp, på ett eller annat sätt.

Tack alla som kommenterat och uppmuntrat. Jag uppskattar det verkligen. Det har varit underbart att läsa era kommentarer. Jag ska verkligen försöka hålla kvar denna sida, även om jag förmodligen kommer att skriva mer sporadiskt fram till nästa behandling. Kolla gärna in andra sidan av mig också - Varför inte jag också? Där skriver jag med om det vanliga livet, film, böcker och så vidare.

Onsdag 27/5

Tack snälla för all uppmuntran! Min mens verkar dock ha satt igång på allvar och allt hopp är nu förmodligen ute. Besvikelsen är stor hos både mig & Maken.

Idag är det dock Dagen L som i Läkarbesök. Vi får se vad de säger, mirakel har ju inträffat förut. Om inte annat kan vi diskutera med läkaren hur vi ska gå vidare. Sist gång rekommenderade de oss att inte prova igen, men den här gången blev det bättre ägg, så kanske...

Måndag 25/5-09

Blod i morse också. Inte mycket men tillräckligt för att jag skulle tillbringa en halvtimme i sängen, gråtande. Gjorde även testet de skickade med och det ser faktiskt ut som om det är kört. Vi går dit på vår tid på onsdag, trots allt.

Nu sitter jag bara och har ont i magen. Jag trodde faktiskt att det var vår tur den här gången. Vad hände?

Ni som känner att ni fortfarande vill hålla en tumme, gör det till onsdag em är ni snälla. Det kan hända mirakel, även om jag börjar bli lätt skeptisk...

Tveksam

Idag var det inte en jättebra dag. Blod. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle tappa modet ganska ordentligt. Jag ska ringa SH imorgon. Fan också. Jag trodde verkligen att det skulle vara denna gång som var den ultimata.

Allmänt ledsen, kombinerat med illamående, trötthet o s v. Inte den bästa dagen. Jag måste tänka på att de satte in två ägg, men känner mig inte alltför optimistisk just nu.

Är inte säker...

...men det känns som om det är mens på G. Jag mår illa, har ont i huvudet och är trött. Fan också! *positiva tankar* *positiva tankar* *positiva tankar*

RD 15... typ...

... och nej, faktiskt inget nytt. Vi har avvaktat med att testa och jag tror att det är en bra sak. Trots alla positiva tankar i världen tror jag - just nu - att det inte lyckats. Fråga mig om fem minuter så är jag helt övertygad om motsatsen. Så jo då, hormonerna finns där.

Däremot har jag varit mäkta upptagen i helgen. Mamma har varit här och vi har umgåtts. Sedan har jag varit så sjukt trött, igår somnade jag på soffan hemma vid tre-tiden, det har typ aldrig hänt.

Tack så hemskt mycket för alla tummar och lyckoönskningar, det värmer! Jag hoppas komma med ett positivt besked på onsdag.

Ruvardag 6

Konstant trött. Dock kan det till stor del skyllas på jobbet, lite småmycket att göra just nu. Många elever ska sluta nu.

Fortfarande inga symptom som jag inte kan skylla hormonerna på. Kan inte förklara det, men det känns annorlunda den här gången. Vi kanske har lyckats...?

Hur lång tid bör gå innan man kan testa själv hemma? Jag är så spänd på resultatet!

Ruvardag 4

Förutom att min midja känns (och är) bredare kan jag inte rapportera så mycket. Jo, jag cyklade till stationen idag (ca 6 min) och det kändes faktiskt. Vad tror/vet ni, ska jag strunta i cykeln framöver?

Jag önskar bara att jag visste vad som var mina symptom och vad som var hormonbaserat. Nu känns allt som ett enda sammelsurium...

Tillbaka till schlagern - Trots att det inte är så många bra låtar är det ändå otroligt underhållande...

Ruvardag 3

Nej, det känns inget speciellt. Och om det skulle vara något skulle jag helt klart skylla på hormonerna jag tar nu. Det spänner i magen, inte säker på om det är ett bra tecken eller något som är framdrivet av ovan nämnda hormoner.

Det blev en sen dag på jobbet. Eftersom jag bestämt mig för att inte stressa drog rättningarna istället ut på tiden. Jag är ganska trött nu, faktiskt. Dags att sova.

Dags att börja vänta

Nu är det klart. Två ägg är tillbakasatta, varav ett i toppklass. Den 27 maj är det dags för återbesök och den här gången vill jag verkligen att det ska lyckas!

Pusselbitarna ska få det lugnt och skönt, jag och Maken ska tillbringa resten av dagen med TV-serietittande. Jag sitter bara och ler just nu, det känns underbart. Hoppas att det håller isig. Positiva tankar hitåt!

Svärfar har redan uppmanat mig att ta det absolut lugnt nu, egentligen redan innan vi åkte till SH idag. I morgon blir det en sväng till Zetas och Maken har redan beordrats att följa med och bära... :)

Lycka.

Igår kom jag fram till att "inga nyheter är goda nyheter", eftersom de både vid IVF 1 och 2 ringde på eftermiddagen efter äggen tagits ut och talat om hur svårt detta skulle bli. Ingen ringde mig igår.

Halv nio i morse ringde de. Av sex ägg är hela fem befruktade. Makens prover var bra. Allt ser bra ut i nuläget. Det betyder frysning av några små pusselbitar. Om allt går som det ska. Vilket det ska göra.

I morgon runt kl 13 ska vi åka tillbaka. Tack för alla tummar som hållits. Går det bra att hålla kvar posen ett litet, litet tag till? :)

Och ja, 20 ägg låter väldigt mycket. Jag är personligen nöjd med det här utfallet... *ler*

Sprutdag 12

Vart tog veckan vägen...? Nu är allt verkligen nära. Igår var jag och Maken och kollade till den möjliga skörden och det såg OK ut. 5-6 ägg kunde de se i alla fall. Färre än de andra gångerna, men huvudsaken att det är något i alla fall.

I morgon tisdag 20.30 är det dags för slutsprutan och på torsdag 8.15 är det dags för ÄP. Förhoppningsvis är det tillbakasättning på lördag och sedan är det bara att vänta och hoppas.

Fram till lördag håller jag dock bara tummarna för att det kommer att bli något att sätta tillbaka. Och kanske t o m något till frysen. Det har ju inte hänt förut, men den här gången frågade Maken om det speciellt. Han kanske har en känsla om att det kommer att gå bra.

Något som är trist är att jag skulle till Zetas Handelsträdgård tillsammans med A1 på lördag egentligen men jag vet inte om jag kanske måste ställa in. Den här gången skulle det nog vara bra om jag bara åkte hem och vegeterade på soffan tillsammans med Maken och en bra film. Och A1, om hon nu fortfarande kommer till oss... :)

När vi gjorde vår första IVF hjälpte jag Maken att bära en del saker samma dag. När det var dags för den andra gick vi omkring på Skansen en heldag efter tillbakasättning. Det är kanske bra att vara helt still för en gångs skull. Inte för att jag varit ute och hjulat precis, men i alla fall.

Sprutdag 5

I morgon är det dags för det första ultraljudet. Jag hoppas så att det i alla fall är ett par ägg som växer. Det känns som om magen blir större, det är väl ett bra tecken.

Blodprov dessutom. Det gick bra sist gång, det är bara att hoppas på tur denna gång också.

Idag har jag varit ganska pigg. Sedan jag började med sprutorna och trappade av med sprayandet har huvudvärken mer eller mindre försvunnit och det är skönt. Jag behöver komma ikapp lite med jobbet om jag ska vara sjukskriven runt ÄP och tillbakasättning även denna gång. Det var bra att ta det lugnt och slappa lite sist gång, förmodligen blir det i alla fall en ledig dag denna gång.

Den syster jag pratade med på SH förvarnade mig ju om att jag förmodligen skulle skulle in för nästa koll på Valborg eller i krokarna däromkring. Samma tidsschema som Svärmor råkat ut för. Hon ska in och göra en skallröntgen på Valborg för att se hur hennes cancer utvecklar sig. Hon håller just nu på med en ganska kraftig period av cellgifter och strålning. Det är helt klart ett orosmoment, men även en anledning till att jag så gärna vill att det här ska gå vägen.

Jag ska egentligen åka iväg med jobbet nästa torsdag. Jag har funderat på om det kommer vara i krokarna av ÅP, men just nu kommer jag inte på hur lång tid det är jag ska ta sprutorna. Jag ska fråga i morgon, då vet de mer om hur allt utvecklas. Ett mardrömsscenario är om jag måste ta slutsprutan själv, på ett hotellrum i Långtbortistan.

Spraydag 19/Sprutstart

Idag tog jag blodprov och allt såg bra ut. Jag (eller snarare Maken) laddar sprutan med 300 enheter och första dosen blir redan ikväll. Nytt blodprov på tisdag morgon, tillsammans med första kollen.

Yay! Vi är på G!

Liten minussak i sammanhanget - jag har ont i huvudet för tredje dagen i rad. Kinkig och ganska trött på det.

Spraydag 17

Huvudvärk som övergår i migrän. Ett tecken på att jag är tillbaka på jobbet efter nästan två veckors ledighet, eller ett symptom på att jag sprayar? Hur som helst, irriterande och smärtsamt. Det var nog bara det. Ja visst ja, vi håller tummarna också.

Måndag (spraydag 9)

Som sagt, ännu ett positivt besked. Jätteroligt, grattis! Jag blir lycklig både å deras vägnar och för att jag då känner att det inte är så svårt som det har känts hittills. Det kan faktiskt lyckas.

A1 föreslog häromdagen att jag inte ska läsa IVF-bloggar just nu, så att jag inte blir deppig när alla utom jag & Maken lyckas. Men nej, jag behöver fortsätta se att mirakel finns. Sedan kommer jag också att fortsätta vara en liten, liten bit avundsjuk, men förr eller senare är det vår tur också!

Jag är helt och hållet beredd inför denna tredje gång. Påsken har stressat av mig och Paris kommer att fortsätta på detta spår.

Spraydag 4 - fortfarande OK

Kände mig lite trött tidigare idag, men det berodde förmodligen på den stress jag kände när jag skulle bli klar med allt inför ledigheten.

En timmes badminton idag kändes skönt, även om mitt knä var lite kinkigt. Hoppas att det blir bättre!

I morgon reser vi till Västkusten och firar påsk. Även om jag eventuellt uppdaterar på mitt andra ställe via mobilen kommer det nog att vara ganska dött här till söndag ungefär.

Ha en underbar påsk!

Spraydag 3

Allt går efter planerna. Jag är en aning orolig över det här med att äta bättre när vi åker hem till mamma över påsk. Det är inte direkt hälsokost som serveras där...

Roligt att läsa om försiktig glädje hos medsystrar. Jag hoppas att jag kommer att känna samma känsla om en månad. Våga tro att det kommer att gå bra!

I morgon blir det en timmes badminton och dessutom mer promenad. Jag känner att jag har gått på tok för lite den här veckan. Visst, jag har gått över vad Viktväktarnas stegräknare kallar hälsosamt, men jag har ju som mål att snitta 10.000 steg/dag. För mycket jobb. För mycket stress. Måste börja trappa ner nu, vill inte vara för mycket i varv när behandlingen närmar sig klimax.

Spraydag 2

Underbar dag idag. Himlen är blå, solen skiner, jag hade gått ner 1½ kg när jag vägde mig hos Viktväktarna i förmiddags... Anledningarna till att vara glad är många.

Spraydag 2 går efter planerna. Jag var lite snuvig i morse men när jag sprayade försvann även snuvan. Har dock nyst upprepade gånger under dagen.

Spraydag 1

...och jag glömde bort det. Typiskt mig. Jag sprayade två puffar runt lunch istället för i morse. Kan det spela någon roll, så här första dagen? Hoppas inte det.

Jag tror att det är den 23/4 jag ska in för att göra blodprov för att kontrollera nedregleringen är klar. Jag håller tummarna för att allt ska gå bra redan nu. Det borde vara vår tur nu.