Söndag inomhus - RD 13

Det var svårt att gå ut i trädgården idag. Spöregn, hagel och blixtar som slog så att Makens dator gick igång från vänteläge. Jag *avskyr* att vara ensam hemma vid åskväder.

Jag har jobbat en hel del, jag ska ha betygssamtal med ett par klasser imorgon. Det finns dock en risk för att de inte kommer att bli nöjda med de betyg jag satt. Let's face it, de är inte helt bra, alla dessa uppsatser.

Har inte nojat så mycket idag. Jag mår lite illa, har halsbränna (kan i o f s bero på de obscena mängder juice jag hällt i mig idag) och ingen förnimmelse till mensvärk. *ta i trä*

Vi får se. Just nu känns det bra, men om det är något jag lärt mig under de här två åren så är det att jag inte ska ta ut något i förskott och att något som känns bra snabbt kan vändas i förtvivlan.

Jag hoppas att ni haft en bra dag, oavsett väder. I morgon är det måndag och snart är det testdag!

Fan.

Inget klart bevis ännu, men jag tror att denna 4:e IVF är en plump till i protokollet. Varför? Jag bet just av huvudet på Maken när han ringde. Bildligt, men i alla fall inte bra. Visserligen sa han något puckat, och visserligen var jag helt slut efter att ha stått på ett överfullt pendeltåg, men jag var riktigt PMS:igt arg.

Nu är han kvar på jobbet - förmodligen för att ge mig en chans att lugna ner mig - och jag går runt hemma och städar. Det sistnämnda är för övrigt också ett tecken på den kommande apolalypsen...

Och hur är det med er? Bra dag?

Ruvning pågår...

...men jag har absolut inga nyheter att komma med. Visst, det hugger till lite i magen då och då och jag känner mig plufsigare än vanligt. Dessutom har jag halsbränna och är konstant törstig. Men jag kan inte säga om det är vanliga biverkningar från hormonerna eller om Målly/Mållgan verkligen vill stanna hos oss.

Så fort jag säger till Maken att jag mår så och så säger han att det har jag sagt tidigare, m a o att jag är skendräktig. Och det kanske stämmer, vem vet...?

Måndag morgon...

Inga nyheter är bra nyheter, right? De har inte ringt från sjukhuset ännu och då är väl oddsen ganska bra inför en ev tillbakaflyttning i em? Eller brukar de inte höra av sig? På Sophiahemmet gjorde de det, men de kanske inte gör det här?

Bry er inte om mig, jag är bara lite nojig. Lägg till hormoner på det så kan det bli en riktigt rolig cocktail...

Nu: till jobbet ett par timmar för att förbereda de lektioner jag missar idag...

Apropå föregående inlägg...

Tack alla för kommentarer! Vi är fortfarande lite förvirrade, men vi kommer att skicka in papperen och göra upp om ett möte. Om det skulle visa sig att de tror att det finns något hopp kommer vi kanske att göra ett uppehåll i adoptionsprocessen. De var ju inte så positiva på Sophiahemmet, vi får se vad de säger.

Det ska bli spännande att komma till Södertälje, tack Jenny för uppmuntran! Det är så himla viktigt att känna förtroende för sin läkare.