Nä men...

...om man skulle ta och börja planera lite för ett barn då'rå...








Som hittat! Vi tar två! *obs! galghumor*

Länkdags

Texten som jag skrev om tidigare idag hittar du här. Det är en speciell väg att gå, att adoptera. Så många saker att behöva tänka på.

Lördag

Öm i magen. Sprutorna gör nog lite mer nytta nu, det känns som om jag svullnar från dag till dag. Samtidigt håller jag ju på med viktnedgång inför ev adoption och det är lite skumt. IVF:en gör att jag går upp i vikt och det är ju inte så bra.

Maken gillar att ge mig sprutorna lite väl mycket, undrar om jag behöver vara orolig. Ont gör de också.

På måndag morgon får vi vår dom, hoppas att Dr G tycker att det är någon mening med att fortsätta försöket. Jag känner av en viss stress, både för det här och för jobbet. Jag måste ta det lugnare, men det blir inte lugnare förrän i juni. Nu när jag bara har deltidsarbete vill jag jobba så mycket som möjligt.

Det känns bra med den kommande IVF-träffen. Samtidigt blir både jag och Maken mer och mer övertygade om att det är adoption som kommer att ge oss våra älskade barn.

I lördags när vi var och fikade satt vi bredvid en familj där barnen förmodligen kom från Afrika. Otroligt söta barn och de såg så lyckliga ut!

Tidigare har jag inte sett så många adoptivbarn från Afrika, men de senaste veckorna har jag sett flera stycken. Det blir mer och mer vanligt. Jag tror dock att vi bestämt oss för Asien och då blir det Korea eller Taiwan. Thailand tar tydligen inte emot ansökningar just nu och Kina har sjukt lång väntetid.

Men som sagt. Innan vi skickar in papper och ställer oss i adoptionskö i något land så är det -minst- en IVF-behandling som gäller. Det ska bli spännande att komma in i det tänker igen. Jag hoppas bara att det inte kommer att handla om sprutor man ska blanda själv och sådant.

Slutligen så blev en av mina vänner mamma för första gången förra veckan. På andra IVF-behandlingen. Grattis, gumman! Jag kan lätt se dig som en Bugaboolattemamma. :-)