IVF 2 - december 2008

Andra gången var jag lite mer beredd på hur det skulle vara. Sprayningen, sprutorna, allting. Eftersom jag inte var helt ledig när vi gjorde försök 1 tänkte jag vara det denna gång. Inget lyftande av något, inga elever som stressade upp mig och dem själva med betygsprat... Ja, ni fattar. Jag pratade med min chef och han tyckte att det vore en bra idé att sjukskriva mig hela veckan för att stressa av. Vad jag inte tänkte på då var att jag inte hade någon vikarie och fick jobba ikapp rättningarna senare.

Allt gick bra fram till ÄP*. Jag hade färre ägg den här gången och var riktigt uppskärrad för det. Skulle det också krångla för oss nu? ÄP gjordes på en fredag. På lördag morgon ringde en kvinna från SH och var orolig för det enda ägg som befruktats. Det hade inte delat sig helt klockrent och risken fanns att det inte skulle bli något alls. Jag erkänner villigt att jag grät riktigt ordentligt den morgonen. Att få höra sådant var inte roligt.

Senare fick vi höra att det hade delats som det skulle och att det skulle sättas tillbaka, men att det inte var ett bra ägg och att vi kanske hade 10-15 procents chans att lyckas.

Det blev i alla fall en tillbakasättning av ägget och samma dag tillbringade vi, enligt tradition, på Skansen med vänner. Detta var andra söndagen i advent. Veckan därpå var ganska hektisk, trots att jag var ledig. Mamma kom upp och det gjorde även min äldsta syster och hennes man. Jag fyllde år och pysslade bäst jag kunde. Roligt, trots att jag fick försäkra mamma x antal gånger att det inte var någon fara, jag kunde visst hålla på med mitt bakande, städande, och så vidare.

Handen på hjärtat, så här i efterhand: Det var kanske lite stressigt. Det hade varit lugnt om det bara varit detta, men jag hade jobbet också. Det var nog lite mycket.

Första testdag var 22 december. Eftersom vi skulle vara hos mamma på Västkusten under julen hade vi fått med oss test och en preliminär tid för återbesök. Jag lyckades hålla mig från att testa i förväg, förmodligen på grund av att vi båda hade "10-15 procents chans" i bakhuvudet. Test 1 var negativt.

Om det skulle vara negativt skulle jag göra ett nytt test två dagar senare för att vara helt säker. Det var alltså julafton. Woopiedee... Ännu ett negativt besked och därefter var det dags att umgås med hela släkten, i synnerhet min då höggravida systerdotter S. Det var inte det lättaste jag gjort, men jag är på något vis stolt över att jag inte grät den dagen. Maken var ett otroligt stöd som alltid och vi överlevde även försök 2.

Två veckor senare ringde en sköterska från SH och frågade hur det hade gått. De räknade med att det inte hade lyckats eftersom jag inte hört av mig, men ville även prata med mig om allt. Som alltid var de underbara där. Det var själva mötet som sedan inte riktigt gick som jag trodde...

* Äggplockningsdagen