Negativt besked

På mötet efter den andra IVF-behandlingen fick vi höra något som man aldrig vill höra. Läkaren var inte säker på varför de båda försöken inte lyckats, men slutsatsen var att det var mycket osannolikt att vi skulle lyckas med IVF. Att vi istället skulle satsa på adoption. En mycket liten procent av befolkningen lyckas inte med IVF. Varför ska vi tillhöra just den skaran? Om jag nu ska tillhöra en liten exklusiv grupp, varför då inte angående något positivt?

Det gjorde mer ont än att försök 1 och 2 inte lyckats. Att höra att vi enligt läkaren förmodligen aldrig kommer att lyckas, det var hårt.

Vi gav oss dock inte. Förberedelser började ganska omgående och det gav resultat. Makens del i det hela är avklarad och strax före påsk kommer jag att gå in i min tredje sprayperiod. Nästan exakt ett år efter den första.

Jag skulle egentligen börja den här veckan, men med tanke på att vi har en resa planerad i mitten av april blir det tufft med ÄP och tillbakasättning. Därför väntar vi en cykel. Den som väntar på något gott och allt det där...

Om jag tror på det här försöket? Det måste jag, annars skulle det kännas helt meningslöst. Jag kommer att tro och tro och tro. Om det sedan - mot all förmodan - går åt skogen ska det inte bero på dålig karma! :)

Allt positivt tänkande beror i princip på Maken. Han är min klippa, min kärlek och min allra allra bästa vän. Lätt modifiering av underbara van Morrison-texten till Crazy love:

He give me love, love, love, love, crazy love
He give me love, love, love, love, crazy love
He's got a fine sense of humor when I'm feeling low down
And when I come to him when the sun goes down
Take away my trouble, take away my grief
Take away my heartache, in the night like a thief