Man tror ju att allt ska flyta på när man bestämt sig för att adoptera. Visst, det är sjukt mycket pappersarbete och visst, man får vänta en del. Men man får ju ett barn till slut. Det trodde jag tills dess jag började höra om fallen som drar ur på tiden. Fallen när den biologiska familjen drar tillbaka godkännandet. Åh, så smärtsamt det måste vara. Och - rent själviskt - måtte det aldrig hända oss.
Fertilitetsresa till syskon
-
Nu är jag tillbaka!
Jag bloggade flitigt på *fertilitetsresa *som till slut ledde till vår
destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar ge...
4 år sedan
4 kommentarer:
Jag har bekanta som stod i adoptionskö för Ungern... de väntade och väntade, nya papper skickades, men det drog ut på tiden och tillslut avbröts all adoption från landet. De fick byta land, och hamnade åter igen i väntan... fy vad jobbigt det måste ha varit. Och jag tycker faktiskt att man måste få vara självisk... måtte det aldrig hända för någon av oss!
Det hoppas jag aldrig händer oss (eller någon av alla andra här på bloggarna), nu måste det gå framåt!!
Det är vad jag hoppas för oss alla också, oavsett hur vi blir föräldrar. Men det är jobbigt att se att den här risken finns.
Nä, måtte det verkligen aldrig hända er!
Skicka en kommentar