Nej, det blev ett negativt besked. Det har gått ett litet tag nu och det känns inte lika förkrossande som det gjorde i söndags kväll när jag insåg att jag började blöda.
Läkaren var mycket pedagogisk och gick genom allt som hänt under samtliga behandlingar. Tydligen har vi nu ett problem till. Förutom Makens simmare som inte är av den allra uthålligaste sorten, är även min äggproduktion inte den allra bästa. Konstigt, det har jag inte hört förut. Det blir kanske så när man gjort flera behandlingar på ett år och dessutom är klart 30+.
Vi diskuterade möjligheten att göra ett försök till. Läkaren tyckte att vi kunde köra en gång till, men att vi även skulle fundera på andra vägar att gå, alltså adoption. Om vi väljer att göra ytterligare en IVF på Sophiahemmet kommer vi förmodligen att göra ett annat upplägg med sprutorna. Istället för att gå ut lägre och sedan öka ska vi göra tvärtom. Dessutom var det något om laserbehandling i slutfasen för att göra det enklare för äggen att utvecklas.
Det blir dock inte start för IVF 4 förrän tidigast i augusti. Vi får se, sedan kanske det blir ett par försök på Huddinge också, de är ju gratis...
Idag kommer jag att ringa vår stadsdel för att bestämma tid för att starta utredning inför adoption. Vi känner båda att det är dags att ta detta steg. Vår pusselbit kommer att dyka upp, på ett eller annat sätt.
Tack alla som kommenterat och uppmuntrat. Jag uppskattar det verkligen. Det har varit underbart att läsa era kommentarer. Jag ska verkligen försöka hålla kvar denna sida, även om jag förmodligen kommer att skriva mer sporadiskt fram till nästa behandling. Kolla gärna in andra sidan av mig också - Varför inte jag också? Där skriver jag med om det vanliga livet, film, böcker och så vidare.
Fertilitetsresa till syskon
-
Nu är jag tillbaka!
Jag bloggade flitigt på *fertilitetsresa *som till slut ledde till vår
destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar ge...
5 år sedan
3 kommentarer:
Hej!
Ja vet precis vad du pratar om...
att få känna den där besvikelsen gång på gång....hur orkar man??
Hur mycket tårar finns det?..hur många sår/ärr får ens själ o hjärta när man inte kan få det man helst av allt vill ha?
Ja väntar just nu mitt andra barn efter att ha varit ofrivilligt barnlös sen 2006..
Ja har dock inte använt mig av IVF men ja har tillbringat många ggr på specialistmödravården, gjort en hel del vul....knaprat piller för att få kroppen att fungera osv...
Vill du så får du gärna kika in på min blogg o läsa om mig o mitt liv...
Ja hoppas innerligt att ni ska lyckas....
Kram o ha en trevlig helg
Är så ledsen för er skull. Hoppas verkligen att ni ska få ert efterlängtade barn någon dag. Det är en fråga om när, inte om. På nåt sätt måste det gå.
Önskar er all lycka. Kikar in på din andra blogg också lite då och då.
Kram!
Tack för både välönskningar och länktips. Jag kommer att fortsätta här också ju, men det är alltid roligt att visa den där andra sidan av mig också :)
Skicka en kommentar