Papporna i mitt liv.

De är några stycken. Pappa, givetvis. Du fattas mig och jag saknar dig lika mycket som tidigare år. Egentligen mer nu, när du ska bli morfar. 5 Fars dag sedan du gick bort och det känns inte som om det är så länge sedan.

Min standardpresent under åren var ett paket piptobak. Jag minns inte vad den hette nu (konstigt, det måste bero på att pappa slutade röka pipa när han fick sitt stroke) men paketet är vitt och har någon sorts officer på framsidan. Greve Hamilton? Ja, så var det nog.

De sista åren brukade jag skicka choklad till honom. Pappa var en godisgris av stora mått, i synnerhet choklad. Han skulle älska de chokladtryfflar jag gjort de senaste jularna.

Maken, som fick sin första Fars dag-present idag. Jag tänkte köpa en slips eller strumpor, typiska presenter denna dag, men köpte till slut en Van Gilsdoft i presentförpackning.

Han blev ganska överraskad i morse, hade inte väntat sig något. Jag sa att det var tillräckligt nära nu för att jag skulle börja fira honom.

Svärfar. Han har inte blivit firad ännu och det kommer inte att ske förrän till helgen. Dels vill jag inte utsätta Svärmor för förkylningsbaciller, dels har Maken jobbat hela helgen. Vi tar igen det nästa helg.

Jag har verkligen blivit mottagen med öppna armar i deras familj. Ibland har jag tyckt att armarna varit lite väl öppna, med tanke på att Makens (halv-)syster inte riktigt behandlas på samma sätt. Jag får låna bilen, jag blir hämtad o s v. Det är bättre nu och det är tur.

Sedan finns det fler. Broderskapet (som dessutom fyller år idag), svågrar, vänner... Vilken tur att ni finns!

Tänk, om sex månader ungefär är det Mors dag och då har vi förhoppningsvis våra pusselbitar hos oss! :-)

Ha en underbar vecka - snart är det fredag igen!