Tillägg

Kvällarna går åt till tillägg av alla de slag. Maken sitter och fixar med de ekonomiska tilläggen och med fotoalbumet (som börjar se riktigt bra ut). Jag sitter och skriver på tillägget till utredningen. Vi ska skriva 5-7 sidor till är det meningen. Fortsätter med detta ikväll.

Midsommar, the sequel

Vi tog 500 kort under midsommarhelgen, majoriteten av dessa under midsommarafton. Varför? Till fotoalbumet vi ska skicka iväg. Vi fotade släkten, maten, midsommarstången, you name it.

Allt gick bra, trots farhågor. Skön, lugn helg.

Midsommar

Firandet är samma, år för år. Två grundfamiljer med flera grenar i varje familj. Dock inga små barn. Aldrig. Förrän nu. Det kommer att finnas en liten söt ettåring med i år och det känns jobbigt. Alla närvarande vet om mina och Makens försök och jag bävar till viss del för blickarna vi kommer att få. Medlidande kanske t o m? Jag avskyr medlidande. En del av mig hoppas att de inte kommer att vara med, men samtidigt vill jag ju att farmor och farfar till den lille ska få njuta av deras sällskap.

Kanske jag får migrän och måste gå hem tidigt?

Varför?

Ursäkta, men är inte det här ganska allvarligt? Tre av tio gravida kvinnor i Sverige kan tänka sig att dricka alkohol under graviditeten. Följder? 

Det tydligaste symtomet på alkoholskador hos barn är att den intellektuella kapaciteten blir nedsatt. Humör och förmågan att koordinera och planera kan också påverkas.

Typiskt Taiwan?

Jag har en lätt allergi gentemot allt för mycket rosa och det här ser inte ut som ett turistmål som vi kommer att besöka - om inte för att enbart förundras en stund och sedan dra snabbare än en avlöning...

Bilageläsande

Min mamma, bless her heart, upplyste mig om att det var en stor bilaga om adoption igår i en tidning hon läste hos min syster på Orust. Först sa hon att det var GP och sedan att det var GT och det är så där det brukar vara med henne. Oftast är det bäst att gå direkt till källan, d v s till Syster K för att fråga lite försynt vilken tidning det kan tänkas handla om.

Om det är GT borde det finnas med något om det på deras hemsida, och då i bilagan Leva & Bo, som jag har för mig skickas med under helgen. Eller har jag fel? Jag läser så sällan GT/Expressen, så jag har noll koll.

Full rulle

Arbete pågår. Vi ägnar kvällar, helger och andra lediga stunder åt översättning och komplettering av alla papper inför inskickande.

Idag har jag kopierat passen och bett kollegor vidimera dem. Dessutom har jag tagit kontakt med översättare. Cirka 2:-/ord ska de ha, tydligen.

Maken är den som har kontakt med organisationen och det känns bra.

Forts följer...

Fortsättning från igår

Jag hittade en länkande sida till Expressens artikel igår om adoptivbarnet som lämnades kvar i Gambia. Hon hade gjort en egen undersökning på vad som hänt och kommit fram till lite annan information än vad som stod i tidningarna. Läs mer här. Jag vet ju att man ska ta allt som står i tidningarna med en stor nypa salt, men sämmer det här är det en ny lågvattennivå för dem.

Nä men...

...om man skulle ta och börja planera lite för ett barn då'rå...








Som hittat! Vi tar två! *obs! galghumor*

Taskig attityd

Jag, som så många andra, läste om den amerikanska kvinnan som skickade tillbaka ett ryskt adoptivbarn och förfärades över att folk kunde vara så puckade ute i världen. Nu verkar det som om det faktiskt även hänt med ett adopterat barn i Sverige. Under en semesterresa lämnades hon kvar hos sina släktingar i Gambia.

Det påminner i attityden att om man inte är nöjd med barnet så kan man skicka tillbaka det, och det är faktiskt så att adoptivbarn får man inte med ångervecka, utan man måste löpa linan ut och ta hand om barnet, säger Inga Näslund på Adoptionscentrum till SR Kronoberg.

Jag förstår inte hur man tänker om det här är en sann historia. Man går inte genom en sådan process som det ändå innebär att adoptera ett barn för att sedan lämna tillbaka barnet tre år senare om det inte blir som man tänkt sig!!! Det funkar inte så med biologiska barn och det funkar banne mig garanterat inte så med adopterade barn. Jag blir så arg!

Kronprinsessan och bebisar

Det här är nog det enda jag kommer att skriva om bröllopet på lördag, åtminstone på den här bloggen. Det är mest ett litet tankeexperiment. "Alla" förväntar sig ju en liten prins eller prinsessa på Haga innan nästa sommar (Aftonbladet). Tänk om hon/han/de är som vi? Vi som har lite svårt att få barn? Att det inte bara är att "få" barn?

Nu står det i Expressen - denna källa till evig kunskap - att de ska ha en lång kärlekssemester efter bröllopet. Jag antar att det enbart kommer att handla om att fixa en liten arvinge, för nåde dem annars... ;-)

Bestämt.

Vi skrev på papperen igår. Det blir Taiwan. Det är på gång nu. Det här känns stort.

Oj.

Vi fick ett brev igår. Från BFA-A, en av de adoptionsorganisationer vi står i kö hos. I brevet stod det att vi är framme i kön om vi fortfarande vill adoptera från Taiwan. Helt overkligt. Det är dags. :-) Jag sitter med tårar i ögonen just nu.

Cirka 18 månader kan det ta. Om ett och ett halvt år kan vi vara föräldrar. Två graviditeter. Nej, 18 månader låter som en kortare tid, vi säger det istället.

Wow.

Dags att sätta ihop handlingarna för utlandet. Och gå ner i vikt rätt fort. 6-7 kilo behöver jag få bort ganska snabbt. Taiwan har BMI-krav också nämligen, men "bara" 30.

Oj.

*puh*

Bara en snabb rad. Jag ska göra lite finslipningar, men baske mig, jag klarade det! Jag är numera otroligt nära ett av mina drömmars mål - examen. Nu kanske jag kan börja fokusera på en sak i taget, det var ett tag sedan, om man säger så...

Nya tag...

...behövs, men jag hinner inte tänka så mycket just nu. På gott och ont. Jag ska ringa DrG, det har fortfarande inte blivit av. I morgon kanske, om jag inte har för mycket att göra på jobbet. Starta nya kurser och avsluta ett gäng andra - det tar på krafterna. Dessutom ska jag lägga fram min sista uppsats på torsdag - och opponera på en annan.

I'll be back, snarare än ni tror. Ont krut förgås inte så lätt och allt sånt. Ha det så bra ni bara kan, fram tills dess jag börjar skriva mer regelbundet igen.