Idag fick vi schemat över hur våra fyra dagar i Taichung ser ut. Vi kan väl säga att de verkar ha en grym rutin på överlämningar och nästan varenda minut finns med i schemat. Eftersom det rör sig om två pojkar och vi dessutom ska filmas tänker de att vi ska ta hand om pojkarna från dag tre och inte dag två som tydligen är standard annars. Dag två ska de dock följa med till hotellrummet och se sig omkring.
Dag 1, den 26 april, ska vi få lite grundläggande information av regissören av filmen (I'm ready for my close up, mr deMille) och socialarbetarna. Klockan 12 ska vi få träffa Pusselbitarna. (Parentes: Jag är livrädd. Tänk om de ser på mig/oss och springer gråtande åt motsatt håll? Eller är det det vi ska räkna med? Vi är ju trots allt två vilt främmande människor som ser konstiga ut...) Efter lunch är det lektid, både med och utan socialarbetarna och fosterföräldrarna.
Dag 2 ska vi få träffa den biologiska familjen i 30 minuter. Jag kommer att tokgråta, jag vet det redan. Så mycket känslor! Även denna dag innehåller en hel del lektid och som jag tidigare nämnde följer pojkarna med oss till hotellrummet för att se sig omkring.
Dag 3 kommer vi att få barnens packning. Efter lite lektid kommer vi att äta lunch på vårt hotell och sedan blir det lektid igen, men bara med oss, om jag förstod schemat korrekt. Från och med då har vi det fulla ansvaret för dem.
Dag 4 är det avskedsparty, med avbrott för lunch. Här kommer fosterfamiljen och pojkarna att ta avsked av varandra och pojkarna/vi kommer att få en "Lifebook". I denna finns allt som hänt under respektive pusselbits liv med. Klockan 14-14.30 är det sedan dags för gåvor och avsked.
Jag kommer att gråta så mycket under alla dessa dagar, hoppas bara att jag inte skrämmer pojkarna.
Ja visst, regissören och filmen. De förstår att filmandet kan osaka extra stress. De har sagt till att filmandet ska vara så smärtfritt som möjligt och att vi kan säga till om vi känner oss obekväma med detta. De kan göra ändringar eller t o m sluta filma för dagen om vi inte känner att det funkar.
Barnen kommer också att långsamt vänjas in vid att filmas och de tittar noga på hur barnen reagerar på detta. I eftermiddags var filmteamet där och filmade dem lite och socialarbetarna var med för att se hur Pusselbitarna gav något utslag på att detta.
Trappgrinden är numera installerad, efter en del kommentarer från både mig och Maken om hur den skulle placeras. Det står dock att den är tänkt för barn upp till två år... Hoppas att den fyller en funktion ett tag i alla fall. Vi vill ju inte ha nedtrillande barn i trappan.
Jag har även blivit lovad en monterad sittvagn ikväll, men jag har ännu inte sett om Maken uppfyllt löftet - jag har suttit vid datorn och fixat med Resdagboken.
Puh, långt inlägg. Om det är något jag glömt så gör jag ett tillägg senare. Och om det är någon som inte fått åtminstone ett mail om att de är kopplade till vår Resdagbok, skicka mig ett mail (adressen till höger) så fixar vi det.
Nu ska jag gå och fortsätta packa...
Svaret på frågan i ämnesraden är för övrigt: "Har inte den blekaste aning. Vi kör på känsla och packar hellre för mycket än för lite. Finns det verkligen dåliga väder, alternativt dåliga kläder?" :)
