fredag, november 27, 2009

4

Kontakt upprättad.

Igår ringde jag äntligen Familjerätten i vår stadsdel. Hon jag pratade med talade om vilken handläggare vi skulle ha och att denna skulle ringa upp oss idag. Jag var lättad, började nästan tro att papperen kommit bort.

I morse ringde då vår handläggare. Hon har varit sjuk och därför har hon inte hört av sig tidigare. Vi bestämde ett tillfälle att träffas innan jul och vi ska dit den 10 december. Skönt att även denna boll börjar rulla framåt. Jag behövde detta.

måndag, november 09, 2009

3

Först kom ingenting, sen kom ingenting...

...eller hur det nu är Kent-låten går. Inget nytt so far, även om jag nästan springer till bervlådan varje dag för att det kanske, kanske kommit något brev från Stadsdelsnämnden idag. Eller för den delen kanske från Huddinge sjukhus som mirakulöst nog fått en ledig tid för våra tre gratis IVF-försök. Men inte.

På plussidan så är jag äntligen frisk från den hemska förkylning som haft mig i sitt våld. Lagom till den mest trista tiden som finns när det gäller svenska årstider. Jag vill bara packa ihop och fara till något varmt och skönt land. Eller New York, världens mest underbara stad.

Men här går jag hemma och väntar och väntar och väntar...

onsdag, oktober 21, 2009

5

Telefontid, andra tagningen

Imorse ringde jag till familjerätten igen. Jag trodde att samma telefontid gällde varje dag, 9-10. Tji fick jag. "Ring XX mellan kl 11 och 12. " Kvinnan i växeln hade ett otroligt trevligt och tillmötesgående sätt när jag kanske, eventuellt, sa något om hur otroligt svårt det är att få tag i de här människorna. Jag fick ett direktnummer. Yes! Som någon dessutom svarade på när jag ringde 11.01 idag. Dubbel-Yes!

Tydligen ska vi nu skicka in en ansökan om medgivandeutredning. Dessutom ska vi bifoga kopior av våra kursintyg. Den otroligt trevliga kvinnan i telefon lovade mig att skicka ansökan till mig så det bara var att skicka in den till dem i retur.

Jag frågade hur lång tid en sådan här utredning kan ta. På kursen sa vår lärare först 2-3 månader, och sedan 3-4 månader. Nu fick jag höra 6 månader. Ganska lång tid, men vi är på väg!

tisdag, oktober 20, 2009

2

Men allvarligt...

Hur svårt kan det vara att få tag i någon som kan starta medgivandeutredning på oss i den här stadsdelen? Det är en retorisk fråga, ety svaret kommer här: Hur jäkla svårt som helst!

Jag ringde i fredags och fick veta att telefontiden var 9-10. Fair enough. Jag ringde i går, kl 9.45, och fick svaret: "Nej, hon är inte här nu, men det står att telefontiden är flyttad till kl 15-16 i em." OK, jag ringer kl 15.05. Vad får jag höra? Jo, hon är sjuk idag och har inte alls telefontid nu. Kinkig! Sedan får jag veta att det finns en person till som har hand om adoptioner, men hon är inne på onsdag morgon. Däremot finns det en person till som ev kan hjälpa mig och jag kopplas dit. Inget svar på 15 signaler.

I morgon kl 09.00 (typ) ska jag ringa dem igen. Då vill jag åtminstone få prata med någon.

tisdag, oktober 13, 2009

2

Hänt sedan sist

Inte så mycket som man kan tro. Föräldrakursen är nästan slut - Tack Gud! Nu kan vi gå in i utredningen med öppna ögon. I helgen träffade vi en vän som adopterat två underbara flickor från Indien och hon gav oss många bra tips. Tänk, om allt går efter planerna kanske man sitter här nästa år med ett barn från Kenya. Eller åtminstone befinner vi oss i Kenya.

Igår var jag hemma hos en vän och åt middag. Ytterligare en vän var ditbjuden och det visade sig snabbt att hon var gravid. Min första tanke var "Fan också, hur ska jag vara glad för hennes skull och inte bryta ihop", men det gick riktigt bra. Det visade sig att hon var en IVF-"kollega" och de hade lyckats på andra försöket. Då kunde jag inte vara ledsen och är faktiskt, helt ärligt, underbart glad för hennes/deras skull.

Jag misstänkte att det var något på gång i den vägen när jag träffade henne ensam sist gång. Det var för ett år sedan när vi genomlidit de första två försöken. Jag var mycket villig att prata av mig och hon lyssnade. Och ställde frågor. Och fler frågor. Något sa mig redan då att hon var för intresserad för att bara låta mig prata av mig.

Jag vet inte, vi kanske borde göra en IVF till? Fjärde gången gillt och allt det där...

fredag, oktober 02, 2009

2

Länge sedan...

Kan komma med ett gäng halvtaskiga ursäkter, men jag har inte tålamod att skriva ner dem. :) Slutsatsen är ändå att jag inte hunnit och inte haft någon större lust. Det har inte hänt så mycket på just denna front.

Vi har varit på kursvecka 5 av 7 på föräldrautbildningen inför adoptionsutredningen. Denna vecka var första gången när jag faktiskt fick några positiva vibbar av adoption. De andra gångerna har vår kursledare/lärare/hon-som-står-där-framme-och-bläddrar-i-sin-pärm-och-kanske-inte-är-den-mest-lysande-pedagogen varit ganska noggrann med att prata om alla negativa saker som kan hända med adoptivbarn.

Kan någon bekräfta för mig: Är det så här på alla föräldrautbildningar, eller har vi maximal otur?

Våra tankar kring adoption är dock de samma. Vi är medvetna om att det är denna väg vi fömodligen måste gå för att få barn och det känns bra. De andra deltagarna på kursen har samma tankar som vi och det märks att vi alla är intresserade av barn från Kenya. Den korta behandlingstiden är mycket viktig, vi är ju alla otåliga.

I torsdags på kursen såg vi en film om ensamstående mödrar som adopterat från Kina. Även om jag hoppas att jag aldrig blir så tafatt i mina tillbehörinköp så var det en mycket trevlig film.

I helgen ska jag gå med en vän till barnmässan i Älvsjö. Passa på att handla lite julklappar och dylikt.

tisdag, augusti 18, 2009

3

Fram och tillbaka

Vi håller på att vela angående ännu en IVF. Maken tycker att vi kan avvakta tills vi kommer in i Huddinge och satsa all tid och ork på adoptionsprocessen. Jag börjar tveka. Kanske vi skulle försöka en gång till på Sophiahemmet i alla fall? Samtidigt känner jag att det förmodligen är lika bra att jag inte sätter igång med all sprayning och sprutning igen. Dessutom vill jag inte behöva känna samma besvikelse om det inte skulle fungera.

Idag fick jag höra att ännu en vän är gravid. Det kändes lite i magtrakten, det erkänner jag villigt, men samtidigt har jag nog bespetsat mig på att just det nog inte kommer att hända oss. Någonstans där ute finns hen ju, vår skatt, bara väntandes på just oss. Jag undrar hur vårt barn ser ut.

Den tredje september börjar kursen. Igår fick vi e-post om tider och adress och dörrkod. Inget stoppar oss nu! :)

onsdag, juli 08, 2009

7

Nästa steg...

Den 3 september börjar vi vår föräldrautbildning. Nästa steg på vägen. Vi ska förmodligen köra en eller ett par IVF till, men nu är det det här jag fokuserar på. Det känns bra.

Nu har min semester börjat och jag njuter av att vara ensam en vecka. Maken har semester från måndag och det är riktigt skönt att vara få vara själv ett par dagar. Men det ska bli skönt att ha ledigt tillsammans med Maken också, förstås. :)

fredag, maj 29, 2009

5

Gå vidare

Det är tufft, men på något vis är vi båda beredda på att gå vidare och det är skönt. Vi är två om det här och det känns underbart. Vi är tillsammans och har samma mål för ögonen. Det finns ingen underbarare än Maken och jag önskar att jag sade det till honom oftare.

torsdag, maj 28, 2009

3

Börja om från början...

Nej, det blev ett negativt besked. Det har gått ett litet tag nu och det känns inte lika förkrossande som det gjorde i söndags kväll när jag insåg att jag började blöda.

Läkaren var mycket pedagogisk och gick genom allt som hänt under samtliga behandlingar. Tydligen har vi nu ett problem till. Förutom Makens simmare som inte är av den allra uthålligaste sorten, är även min äggproduktion inte den allra bästa. Konstigt, det har jag inte hört förut. Det blir kanske så när man gjort flera behandlingar på ett år och dessutom är klart 30+.

Vi diskuterade möjligheten att göra ett försök till. Läkaren tyckte att vi kunde köra en gång till, men att vi även skulle fundera på andra vägar att gå, alltså adoption. Om vi väljer att göra ytterligare en IVF på Sophiahemmet kommer vi förmodligen att göra ett annat upplägg med sprutorna. Istället för att gå ut lägre och sedan öka ska vi göra tvärtom. Dessutom var det något om laserbehandling i slutfasen för att göra det enklare för äggen att utvecklas.

Det blir dock inte start för IVF 4 förrän tidigast i augusti. Vi får se, sedan kanske det blir ett par försök på Huddinge också, de är ju gratis...

Idag kommer jag att ringa vår stadsdel för att bestämma tid för att starta utredning inför adoption. Vi känner båda att det är dags att ta detta steg. Vår pusselbit kommer att dyka upp, på ett eller annat sätt.

Tack alla som kommenterat och uppmuntrat. Jag uppskattar det verkligen. Det har varit underbart att läsa era kommentarer. Jag ska verkligen försöka hålla kvar denna sida, även om jag förmodligen kommer att skriva mer sporadiskt fram till nästa behandling. Kolla gärna in andra sidan av mig också - Varför inte jag också? Där skriver jag med om det vanliga livet, film, böcker och så vidare.
Lilypie Waiting to Adopt tickers
.