Det har varit en ganska lugn dag idag, trots allt. Jag kan inte bryta ihop när jag har mycket att göra, så det borde inte vara någon fara förrän tidigast lördag. Det är lite överdrivet kanske, men det känns som om det ligger gråt och bara väntar på att jag ska börja ta det lugnt.
Idag började jag gråta två gånger. En gång när jag berättade för en kille på jobbet, som vet att vi håller på med det här, att det inte tagit och en gång när jag var på toaletten. Och här kommer det där lite läskiga, som jag bara måste fråga (Bästa brodern i hela världen, om t ex du känner att det blir för mycket info här är det bara att backa till en annan sida...)
När jag var på toaletten kom det ut något. Jag kan inte säga vad det var, och just nu sitter jag och sparkar mig själv för att jag inte fotade det och visade läkaren när vi träffar honom. Hur jävla sjuk i huvudet *blir* man egentligen av de här behandlingarna? Jag antar att det är någon sorts restavfall, för ett missfall skulle väl inte synas så ordentligt? Jag menar, så länge var det ju inte i mig.
Sorry, jag vet att det här var en aning äckelmagat. Jag ska återgå till de vanliga inläggen nu.
Fertilitetsresa till syskon
-
Nu är jag tillbaka!
Jag bloggade flitigt på *fertilitetsresa *som till slut ledde till vår
destination: Vi blev föräldrar till våra underbara tvillingar ge...
5 år sedan
3 kommentarer:
När man tar progesteron och annat som förlänger menscykeln får man tjockare livmoderslemhinna. När den ska blöda ut kan den koagulera, vilket verkligen kan se jättekonstigt ut.
Ta hand om dig och hoppas du snart hittar till att känna tro på framtiden igen!
Ovanpå att du blir ledsen låter det mycket svårt att behöva hitta en ny oro också. Jag kan inget om sånt här men tänker att det som Minnea skriver verkar mycket logiskt.
Sköt om dig!
OK. Intressant. Det var verkligen som en tjock hinna, så det stämmer nog.
Skicka en kommentar